Nya Stoeryds kyrka

Rosenius säger på ett ställe att Gud ofta döljer sig för sina barn. Han döljer sig för att sedan kunna visa sig på ett speciellt sätt. Och då kommer han med tröst:

“Ja, så handlar Herren med dem han älskar. Om vi ändå kunde lära oss detta. Han älskar innerligt men i hemlighet. Han leder de sina underligt med nåderikt. Han döljer sig ofta men är alltid trofast.”

Herren är större och mäktigare än vi tror. Och det är vårt hopp. Det är vårt hopp att han kan möta oss i alla omständigheter. Det är vårt hopp att han kan göra det omöjliga med oss, dvs. frälsa oss från synden. Det är vårt hopp att hans mystiska vägar med oss leder till härligheten. När han bedrövar oss, så förbarmar han sig i nästa sekund över oss.

Klag. 3:31 Ty Herren förkastar inte för evigt.
32 Om han än bedrövar, förbarmar han sig efter sin stora nåd.
33 Ty det är inte av hjärtat han plågar eller bedrövar människors barn.
37 Vem talade och det blev så, utan att Herren hade befallt det?
38 Kommer inte från den Högstes mun både ont och gott?

I denna bön ber vi att Kristus skulle bli mer och mer mäktig i oss och övervinna alla våra andliga fiender i vår själ; att hans rike, som är invärtes i oss, den helige Andes verk, den rätta gudsfruktan, tron, kärleken, helgelsen, skulle alltmer växa till sig i våra hjärtan. Men här möter vi oftast den oändliga, mäktiga striden med känslan, efter vilken det tycks gå tvärtom, så att allt ont får övertaget och allt gott avtager. O, med vad skall jag då trösta mig? Här hjälper sannerligen ingenting i himlen eller på jorden mer än ett enda och det är att du till sist låter vår Herre Gud få vara den han är på sin tron, nämligen en sannfärdig, trofast och allsmäktig Gud, som rår med även så starka onda makter som hela ditt förskräckliga hjärta!

Stanna och tänk: Vi får ju även be Gud att gå emot vårt eget hjärta. Han har aldrig sagt att vi själva ska ta hand om eller göra vårt hjärta gott; att vi skall övervinna vårt eget hjärta. Han har tvärtom sagt, att han allena kan skapa i oss ett nytt hjärta. Och vidare har denne allsmäktige och trofast Gud sagt att hans rike, som är invärtes i själen, skall vara under hans mäktiga hand så skyddat, om vi endast vill söka honom, att helvetes portar inte skall vara det övermäktigt. Men han har inte sagt att dessa avgrundsmakter inte skall anfäkta oss, utan att de inte ska vara oss övermäktiga - vilket antyder en kamp på liv och död. Allt Guds ord vittnar också att Kristi rike i oss skall inifrån och utifrån ansättas av alla avgrundens makter, så snart vi flytt från dess väldighet. Vårt kött är uppfyllt med alla möjliga synder; vårt hjärta är varaktigt argt och illfundigt; djävulen är ihärdig och listig att angripa oss från alla sidor, att inskjuta i våra hjärtan alla galna och syndiga begärelser samt förvridna tankar om Gud. Allt sådant har Herren lämnat kvar på jorden för att kämpa med sitt rike. Genom makten och ihärdigheten av denna strid kommer vi ofta att föras till det allra yttersta, så att vi omöjligt kan se hur vi kan bli hjälpta, så att all vår egen tröst skall gå under och Herren allena bli Gud, allena bli frälsaren. Men vad har han själv lärt oss att göra i sådan nöd? Inget annat än att ropa till honom, fortsätta att använda oss av ordet, men veta att endast Han kan ge Anden. Och han har försäkrat att dessa böner aldrig skall komma på skam.