Nya Stoeryds kyrka

När jag tittar över gränsen och bortom döden, till den glädjefyllda sidan, känner jag triumf. Men annars är jag en svag, feg man med ett dött hjärta, som ofta är nedtryckt och hungrig i min väntan på lammets bröllopsmåltid. Dock tror jag att det är Herrens vishet och kärlek som föder oss med hunger och gör oss välnärda med behov och övergivenhet.

- Rutherford

Jag har funnit att våra brister kvalificerar oss för Kristus.

- Rutherford

Evening, August 18

Go To Morning Reading

“And they gave him to drink wine mingled with myrrh: but he received it not.”
Mark 15:23

A golden truth is couched in the fact that the Saviour put the myrrhed wine-cup from his lips. On the heights of heaven the Son of God stood of old, and as he looked down upon our globe he measured the long descent to the utmost depths of human misery; he cast up the sum total of all the agonies which expiation would require, and abated not a jot. He solemnly determined that to offer a sufficient atoning sacrifice he must go the whole way, from the highest to the lowest, from the throne of highest glory to the cross of deepest woe. This myrrhed cup, with its soporific influence, would have stayed him within a little of the utmost limit of misery, therefore he refused it. He would not stop short of all he had undertaken to suffer for his people. Ah, how many of us have pined after reliefs to our grief which would have been injurious to us! Reader, did you never pray for a discharge from hard service or suffering with a petulant and wilful eagerness? Providence has taken from you the desire of your eyes with a stroke. Say, Christian, if it had been said, “If you so desire it, that loved one of yours shall live, but God will be dishonored,” could you have put away the temptation, and said, “Thy will be done”? Oh, it is sweet to be able to say, “My Lord, if for other reasons I need not suffer, yet if I can honor thee more by suffering, and if the loss of my earthly all will bring thee glory, then so let it be. I refuse the comfort, if it comes in the way of thine honor.” O that we thus walked more in the footsteps of our Lord, cheerfully enduring trial for his sake, promptly and willingly putting away the thought of self and comfort when it would interfere with our finishing the work which he has given us to do. Great grace is needed, but great grace is provided.

-Spurgeon, Morning and Evening.

Tyvärr fattas den andra delen

 

 Rut 3 [52:18m]: Play Now | Play in Popup | Download

John Scott från Chelmsford Presbyterian Church undervisar från Rut kapitel 1. Irländsk dialekt och allt!

 

 Standard Podcast [54:48m]: Play Now | Play in Popup | Download

Det finns mycket som är osäkert i det här livet. Ni kan säkert själva tänka på saker i ert liv som kommit som en överraskning. Vissa överraskningar är väldigt trevliga och gör oss glada, alltifrån små saker som när vi hittar en hundralapp i några gamla jeans, till stora saker som när någon svårt sjuk blir frisk eller när vi till synes mirakulöst övervinner ett stort bekymmer. Livet är osäkert. Framtiden är osäker. Så vad det för Paulus också. Han säger i texten idag att han är på väg till Jerusalem, men “utan att veta vad som kommer att möta mig där”. Det enda han vet är att “bojor och lidanden väntar” honom. Mycket är osäkert, men detta är säkert, han har lidit och kommer att lida för evangeliets skull. En till synes deprimerande tanke. Men det är temat i texten. Allt kan sammanfattas med ordet lidande.

I NT ser vi om och om igen att Paulus och andra insätter äldste i nystartade församlingar. I Apg. 14:23 står det: “I varje församling insatte de äldste åt dem”. Detta sker redan under Paulus första missionsresa. Detta var praxis. Det ord som används för äldste är presbyteros som vi känner igen från presbyteriansm och presbyterium. Ett annat ord används också och det ser vi i dagens text, nämligen episkopos, vilket översätts ledare i v. 28. Det betyder översyningsman och är relaterat till ordet “biskop”. Dessa två används för samma person. Jag är en biskop och jag är en äldste. Det refererar till samma ämbete. Dagens text är en av texterna som bevisar detta för oss. I v. 24 ger Paulus sitt perspektiv på livet. “Men jag anser inte att mitt liv har något värde för mig själv. Jag vill endast fullborda mitt lopp och den uppgift som jag har fått av Herren Jesus: att vittna om Guds nåderika evangelium.” Wow, vilken livsfilosofi. Paulus säger att hans liv, sedd som en isolerad händelse, är värdelös. Det som räknas är Jesus, för Jesus har skänkt honom loppet, dvs. det kristna livet, och uppgiften, dvs. att predika evangelium. Paulus säger en liknande sak i 21:23: “Jag är beredd att inte bara låta mig bindas utan också att dö i Jerusalem för Herren Jesu namn.” Och i 2 Tim. 4:7-8: “Jag har kämpat den goda kampen, jag har fullbordat loppet, jag har bevarat tron. Nu ligger rättfärdighetens segerkrans i förvar åt mig. Den skall Herren, den rättfärdige domaren, ge åt mig på den dagen, och inte bara åt mig utan åt alla som älskar hans återkomst.” Mitt liv ligger i Herrens händer och han får göra vad han vill med mig. Om jag lider så lider jag för Herren och i allt detta motbevisas inte Guds kärlek till mig. Jag älskar tanken av Jesu återkomst och han skall den dagen ge mig rättfärdighetens segerkrans och evinnerligt, salig, glädje inför Guds ansikte.

Är det så du tänker? Är du optimistisk inför framtiden? Hur ser den optimismen ut? Räknar du med ett allt lättare och mer behagligt liv eller ett liv välsignad av Gud mitt i lidande?

 

 Standard Podcast [30:17m]: Play Now | Play in Popup | Download

“Att tolka Matteus och Lukas födelseberättelser bokstavligt i stället för att förstå dess mytologiska betydelse är inte över huvud taget nödvändigt. Tron på jungfrufödseln är inte på något sätt avgörande för kristen tro. Den som påstår något sådant har helt enkelt fel. Debatten om Jesus har en tendens att reduceras till huruvida man tror på jungfrufödseln och om han kunde gå på vatten eller inte. Det är djupt olyckligt och inte så lite okunnigt.”

Så säger Jonas Gardell i sin nya bok “Om Jesus”. Har han rätt? Spelar det ingen roll om vi tror på jungfrufödseln? Kan vi förkasta vad Matteus och Lukas säger om Jesu födelse?Gardell talar om citatet i Matteus från Jesaja 7:14: “Se, jungfrun skall bli havande och föda en son, och man skall ge honom namnet Immanuel”, Matt. 1:23. Gardell säger att detta är en felöversättning. I hebreiskan står det egentligen “ung flicka” och inte “jungfru”. Han säger:

“Problemet är bara att Matteus, om än en skriftlärd Jude som behärskar hebreiska, inte hämtar sin profetia från den hebreiska bibeln utan från den grekiska översättningen… den hebreiska ursprungstexten i Jesajabokens sjunde kapitel talar aldrig om en jungfru utan om en ung kvinna (almah), det är först på grekiska som ordet kan tolkas som en jungfru (parthenos). Så Maria blir jungfru genom en felöversättning. Se där vad slarvig korrekturläsning kan göra!”

Det här är typiskt för Gardell. Dogmatisk och onyanserad. Han redovisar aldrig att det finns erkända bibelforskare som har en annan uppfattning. Gardell säger att ursprungstexten aldrig talar om en jungfru och att det endast är på grekiska som man kan tolka det som en jungfru. Och dessutom nämner han det hebreiska och grekiska namnet på ordet för att framstå som en expert.

Det här är väldigt ohederligt och missvisande och dessutom farligt. Hur skall medelsvensson kunna veta att det finns alternativa synsätt om Gardell inte redovisar dem?

Låt mig säga två saker om detta. För det första är det inte sant att hebreiskan nödvändigtvis betyder “ung kvinna”. En mycket respekterad bibelforskare säger att ordet kan i vissa fall betyda “ung kvinna”, men allt som oftast och alltid då sammanhanget inte är tvingande betyder det “jungfru”.

För det andra, Gardells argument att den grekiska översättningen är en felöversättning är konstigt. Om det hebreiska ordet kan översättas “jungfru” så hjälper den grekiska översättning oss att översätta rätt eftersom den översättningen gjordes många hundra år innan Jesus föddes. Det var alltså inte fallet att man med facit i hand översatte på ett sätt som överensstämde med sin egen uppfattning. Den grekiska översättningen visar att den allmänna uppfattningen var att ordet betydde “jungfru”.

Nej, Maria var en jungfru. Allting pekar mot att hon inte varit med någon man, utan blev havande genom ett mirakel.

Men det allra viktigaste för oss är hur vi tillämpar bibeltexterna i vårt eget liv. Om du är osäker på huruvida Jesus bryr sig och är kapabel att ha medlidande med dig i din specifika, din unika, situation, då kommer du inte att kunna komma till nådens tron frimodigt. Om du inte riktigt är övertygad om att Jesus lider med dig och kan känna samma sak som du känner då kommer du heller inte helhjärtat till honom. Det här är ett område där vi alla brister. Kan du se hur ditt liv är fattigare för att du inte tror på detta så mycket som du skulle kunna? Förstår du att det finns en tröst som erbjuds dig som du inte till fullo tar till dig?

Tänk så här: I Jesus finns hela Guds rikedom tillgänglig och han vill inte på något sätt hindra dig från att ta del av den. Jesus har redan köpt den åt dig. Och han som har köpt den är din vän och broder, den som kan vara ledsen med dig. Dock är han inte svag som du och han är inte syndfull som du! Det är otroligt trösterikt.

 

 Matt 1 Apostoliska trosbekännelsen: Jungfrufödseln [28:08m]: Play Now | Play in Popup | Download

Jag vet att Kristus är mildast i sin kärlek när vi är som svagast; om Kristus inte hade gått före i våra sorgefulla dagar hade vi drunknat.

- Rutherford

Jag har lärt mig att nåden växer bäst under vintern.

- Rutherford

Mina grunda och trytande tankar är inte den kompass Kristus seglar efter. Jag lämnar hans tankar till honom, för de är långt, långt över mig… Det finns kurvor i hans vägar som vi blinda människor inte kan se.

- Rutherford

Dagens vers har att göra med väldigt stora frågor. Sådana frågor som inte alla människor orkar ta sig an. Vi lever i ett sekulärt samhälle och det tolkar jag inte först och främst som att allt som sker därute är ont och hemskt och fördärvat, eller att det är fel att vara affärsman eller politiker eller dagmamma, utan att de flesta människor inte tänker på frågor som överskrider det materiella, alltså det vi kan känna, höra, smaka, lukta och se. Många tänker tyvärr inte på de stora livsfrågorna. Vad menar jag då med stora frågor? Jo, vad är vi människor? Och en ännu större: Vem är Gud?

Tänk så underliga vi är eftersom vi vill tänka på dessa frågor. Och dessutom tänker vi på alla relaterade frågor, som t ex vår plats bland alla existerande samfund. Visst tänker vi på mycket som andra människor aldrig tänker på? Det är sant, men man kan av det dra slutsatsen att vi är väldigt olika alla andra. Vi är en slags special ras: nästan inte homo sapiens längre. Men så är det inte, vi är i mångt och mycket precis som alla andra. Det är en poäng i dagens text. Du får utstå samma saker som andra människor. Tänk på det.

 

 1 Kor. 10:13 Predikan D Bergmark [26:17m]: Play Now | Play in Popup | Download

Men tänk nu att du befinner dig i Jerusalem och Jesaja har just levererat hemska nyheter om fångenskap: “Se, dagar skall komma, då allt som finns i ditt hus och som dina fäder har samlat ända till denna dag skall föras bort till Babel. Ingenting skall bli kvar, säger Herren.” Det ser väldigt dystert ut för dig. Herren har en plan för dig och för folket som du själv inte tänkt dig. Det kommer inte att bli som du tänkt dig. Du tänkte att Herren skulle bevara staden och ge dig framgång. Eller i vår situation, det var din förhoppning att församlingen skulle växa eller att en väckelse skulle ske, men Gud hade andra planer. Han har en större plan som till slut ska bli mycket bättre än din plan.

Det är så farligt att ha en felaktig gudsbild. Tänk om vi har förväntningar av Gud som är felaktiga? Tänk om vi förväntar oss framgång, enligt vår definition av framgång, och till och triumfartade ögonblick av nästintill syndlöshet. Hur misslyckade känner vi oss inte då? När det då går fel känner vi besvikelse och svek och skuld. Det är nu som det spelar roll om vi förstår Gud rätt eller inte. Om Gud bara finns till för att välsigna våra planer och uppfylla våra önskningar då kommer livet snart att krascha. Men om vi låter Gud vara Gud, den allsmäktige, visheten själv, då kan vi lugna ner oss. Då kan vi slappna av. Där finns sann frihet och glädje. Vi kan lita på att hans plan är annorlunda och dessutom bättre!

 

 Jesaja 55:8-11 När det inte går som vi tänkt oss [27:06m]: Play Now | Play in Popup | Download

Han tar barnen i sina armar när de kommer till djupa vatten. Eller om de tappar fotfästet och måste simma håller han åtminstone sin hand under deras haka.

- Samuel Rutherford