Nya Stoeryds kyrka

Tänk er att ni ska bygga ett hus. De flesta av oss kan nog inte det. Ni har inte rätt utbildning och ni har inte de praktiska förmågorna. Eller så vill ni inte försöka er på nått sådant. Det är ok. Så om ni är smarta anlitar ni byggnadsarbetare och hantverkare. Så bygget sätter igång. De lägger grunden och de reser väggar och balkar och tak och fönster och allt annat som har med strukturen att göra. De isolerar väggar och drar elektricitet och vatten. Och så är det färdigt. Härligt. Äntligen! Nej, det är förstås inte. Det är ju bara ett skal och inte ett hem. Det är tomt och fult och trist och kallt. Vad är det som fattas? Jo, ni fattas! Det finns inget liv i huset. Det finns inga tapeter. Ingen har skruvat på värmen. Det finns inga mattor, inga tavlor, lampor, sängar, osv. Byggnadsarbetarna byggde inte ett hem utan ett hus, en struktur. Det finns inget liv och ingen rörelse i huset. Men när ni fixar och donar och flyttar in då är det ett hem. När ni stoppar i lampkontakten och trycker på knappen så blir det ljust.

Församlingen är ett hus och ett hem. Paulus talar om detta i texten. Huset, strukturen, ordningen, är den tjänst som apostlarna och pastorerna uppehåller med ordet och sakramenten. Strukturen finns där och elektriciteten finns där och vattnet finns där. Deras arbete är att tillhandahålla det nödvändiga för tillväxt. Allt som krävs finns där, men man måste också använda sig av det. Livet och rörelsen och kärleken och husefriden, det fina som måste finnas i strukturen, det är människorna, församlingens medlemmar. Så när vi flyttat in då lyser det i huset. Det är varmt och skönt. Det är hemtrevligt. Och nu kan man också bjuda in till fest. Nu kan grannar och bekanta komma på besök. Nu är det en attraktiv tillvaro.

Psalm 68 redogör för Gud, krigaren, som övervinner de upproriska människorna och ondskan. Han vinner seger och krigsbytet från detta stora slag är gåvor som sedan delas ut bland invånarna i det segrande landet. Detta, säger Paulus, fick sin uppfyllelse på korset och då Jesus besegrade döden. Jesus slog ner allt motstånd och berövade den onde från segern här han återuppstod från de döda och fick den högsta möjliga plats över skapelsen. Jesus är krigshjälten som vi alla väntat på. Han är mer fantastisk än du kan föreställa dig. Och lyssna nu, för detta är fantastiskt. I grund och botten, vad är gåvan har ger dig som gör så att du är annorlunda från alla andra och som gör att du kompletterar det som fattas i församlingen? Jo, gåvan är Jesus i dig. Jesus är så stor och fantastisk att han inte ryms i någon enda av oss.

 

 Standard Podcast [28:38m]: Play Now | Play in Popup | Download

Frågan vi ställs inför idag är: vad är kristen enhet? Och vad är det inte? Vad består den av? Vad är dess byggstenar? Här finns det många olika åsikter i kristenheten. Vissa säger att vår enhet består i att vi uppför oss sympatiskt och kärleksfullt mot varandra. Andra säger att enheten består i den simpla frasen, “Jesus är Herre”. Andra säger att enheten endast finns om vi underkastar oss samma organisation. Katolska kyrkan och vissa exklusiva protestanter tänker så. Tillgången till Gud och Jesus finns endast inom den egna organisationen.

Men vad säger Bibeln om enhet? Vad säger Paulus här om enheten? Det beskrivs här med några korta, men kärnfulla, fraser. Och det vi ska lägga märke till är att det inte finns några hänvisningar till våra känslor eller våra handlingar eller vår vilja. Faktum är att de saker som omtalas här inte alls har med oss att göra.

Tyvärr så inser inte alla kristna att de har fått en ny identitet i Jesus. De förstår inte sin nya ställning inför Gud och hur det påverkar deras liv. Det börjar ofta med att man inte rätt förstår sin egen synd. Om man inte erkänner att synden är dödlig och förtjänar evigt straff kommer man inte att rätt uppskatta Jesus. Om vår synd är så hemsk som Bibeln säger då är Jesus den ende mannen för jobbet att rädda oss. Och vad händer då? Jo, man springer efter gudersättare. Man letar efter annat än Jesus. Men när vi kommer till tro på Jesus får vi en alldeles ny identitet, med alla rättigheter och privilegier som det innebär. Det är otroligt viktigt eftersom alla människor lever sitt liv utifrån den identitet de antagit. Och om vi kristna inte godtar och lever enligt vår evangelieidentitet så kommer vi anta någon annan slags identitet vilket radikalt försämrar vårt liv. Antingen formar Jesus mig eller så försöker jag mig på den konsten själv, vilket givetvis är sämre än Jesus.

För många blir problemen deras identitet. Visst är depression, skilsmässa, missbruk, pengaproblem stora saker, men inte till den grad att det bör bli den vi är. Vårt arbete är heller inte vår identitet. För vissa kristna ligger prestationer till grund för identiteten och inte nåden. Om vi ersätter Jesus kommer det att förvirra oss.

 

 Standard Podcast [30:16m]: Play Now | Play in Popup | Download

William Hendriksen säger: Det är klart som solsken och universellt erkänt att det här stycket, och särskilt de inledande verserna, betonar enhet. Detta är inte en yttre eller en mekanisk enhet, utan en inre och organisk enhet. Den är inte påklistrad, utan i kraft av den inneboende Jesus flödar den i organismen kyrkan. De som därför i ekumenisk iver vill sudda ut alla samfundsgränser och skapa en gigantisk superkyrka finner inget stöd i dessa verser. Det kan, å andra sidan, inte heller de som överdriver skillnader mellan kristna och motsätter sig kyrkligt samarbete när det kan ske utan att man offrar sina väsentliga principer.

Det första vi ska lägga märke till är ordet bevara. Vi ska bevara någon annans enhet. Vi är aldrig kallade till att producera enhet. Vi är redan enade genom den helige Ande och nu är det vår uppgift att inte förstöra den. Istället ska vi manifestera den och främja den. Vi ska locka fram den i oss och andra.

Det här stycket är det mest praktiska i hela Bibeln vad gäller ekumenik inom församlingen och ekumenik med andra församlingar. Så under de kommande veckorna kommer vi att se hur Gud vill att vi ska manifestera enheten med andra kristna.

Bibeln visar på många ställen att när den helige Ande tar boning i oss så förenas vi med både Jesus och varandra. Vi blir ett. Och det är denna enhet som vi kan antingen avancera eller störa. Vi måste göra allt i vår och Guds kraft för att bevara enheten. Och hur ska vi göra det då? Jo, genom fridens band. Fridens band är den fred vi har med andra när vi visar kärlek, ödmjukhet, mildhet och fördragsamhet. Friden är absolut nödvändig för vår gemenskap med andra och det är en frukt av Andens verksamhet i vår själ.

 

 Standard Podcast [27:09m]: Play Now | Play in Popup | Download

Här har vi andra delen av Paulus bön för de som snart ska få höra hur Gud vill att de ska leva sina liv. Som jag sa förra gången: Denna bön är liksom bron från en ö till en annan. På den första ön ser vi hur Jesus har räddat oss och på den andra ön ser vi hur Jesus låter oss växa som kristna. Det är en övergång från vår status inför Gud till våra plikter inför Gud. Kapitel 4 till 6 handlar om hur vi nu ska leva som kristna.

När vi går från en ö till en annan uppstår lätt förvirring i våra liv. Guds ord säger att jag är helig inför Gud, men när jag vill lyda Gud så berättar min erfarenhet motsatsen. Vi vacklar hit och dig. Så om vi inte hittar vägledning och uppmuntran i Guds ord kommer vi att snubbla. Det är risk för en härdsmälta. En andlig härdsmälta i övergången mellan de två öarna. Det är risk att det blir som vid Tjernobyl. När trycket blir för stort och när vi har stängt av säkerhetssystemet så kan det bli en explosion.

Helighetens hemlighet är vårt hjärtas upptagenhet av Jesus. När vi betraktar Jesus blir vi som honom. Vill du bli mer som Jesus? … Låt den uppståndne Herrens ljuvlighet så fylla din själs blick så att allt annat stängs ute. Då kommer köttet vissna bort och försvinna och Anden bli suverän i ditt liv. Det här är det enda sättet som vi kan befrias från köttets makt och världens inflytande.

 

 Standard Podcast [21:28m]: Play Now | Play in Popup | Download

Nu ser vi ett övergångsstycke. Det är likt bron från en ö till en annan. På den första ön ser vi hur Jesus har räddat oss och på den andra ön ser vi hur Jesus låter oss växa som kristna. Det är en övergång från vår status inför Gud till våra plikter inför Gud. Kapitel 4 till 6 handlar om hur vi nu ska leva som kristna.

Men så snart vi börjar tala om plikter så börjar vi ofta må dåligt.

Vi är missnöjda med oss själva. Vi är vår egen värsta fiende. Vi är ofta mest irriterade med oss själva. Den verkliga kampen är med vårt eget jag. För kristna blir denna kamp mer och mer påtaglig. På ett plan blir det mer och mer psykologiskt påfrestande att vara kristen. Lyssna inte på dem som lockar till Jesus genom att prata om hur fantastiskt vårt liv plötsligt bli om vi bara tror. På ett plan blir det jobbigare.

Luther förklarade detta med ett latinskt uttryck: Simul iustus et peccator, på samma gång rättfärdig och syndare. Under reformationen upptäcktes Guds evangelium på nytt och det medförde en rätt syn på Gud och en rätt syn på människan. När en syndare förklaras rättfärdig inför Gud så är hon skuldfri, men inte i sig själv syndfri. Faktum är att syndhalten i vårt liv inte alls påverkas av vår rättfärdiggörelse. Vi blev frikända i rättegången fast vi egentligen inte var oskyldiga, för rättegången handlar inte alls om oss utan om Jesus. Och i och med vår koppling till Jesus får vi samma status som honom. Inför Gud är vi lika dåliga nu som tidigare. Det var Luthers poäng. Vi blir aldrig en icke-syndare den här sidan av graven. Vår ställning inför Gud kommer inte att förändras. Vi blir inte mindre syndare eller mer rättfärdiga. Vi kommer i det här livet alltid att vara simul iustus et peccator, på samma gång rättfärdiga och syndare.

 

 Standard Podcast [21:27m]: Play Now | Play in Popup | Download

Idag ska vi tänka på vårt förflutna. Vad tycker du egentligen om ditt förflutna? Hur tänker du på ditt liv för, säg, 5 år sedan? Eller 10 år sedan? Eller när du var tonåring eller barn? Hur var det? Jag vet att många av oss har en brokig bakgrund och en uppväxt i inte så bra familjeförhållanden.

I den här världen är vi vana att mäta oss själva och andra utifrån vårt förflutna; var vi växt upp, hur allmänbildade vi är, var vi arbetar, vilken utbildning vi har, hur mycket har tjänat eller har på banken. Vi klassificerar oss själva och andra utifrån dessa kriterier. Problemet är många saker som vi använder som kriterier förändras. Eller så förändras vi. Jag tror inte det är någon här som är helt nöjd med sin förflutna och vem vi är idag. När vi mäter oss själva så kommer vi till korta.

Ibland kan vårt förflutna och vårt liv bli riktigt nedtryckande. Har du varit med om att det känns som om du håller på att drunkna för att du är missnöjd med var du befinner dig? För att du inte klarar av det du säger att du ska göra, eller för att dina relationer är så förvirrande och så trasiga? Känns det som att bekymren trycker ner dig och du längtar efter andlig luft igen? Ibland kan vi ha en sådan överväldigande längtan efter att få tröstas av hoppet vi har från Gud. Och det är gott, för då ser vi vår rätta identitet.Den person som inte har sann andlig gemenskap med Gud i tillbedjan blir också till en grad främling för sina nära och kära. Och den som avskiljer sig från församlingslivet har heller ingen riktig kontakt med församlingens Herre, Jesus Kristus. Dessa två saker går hand i hand.

Vi lurar oss själva om vi inte erkänner detta. Hur många av oss förnekar inte den här kopplingen? Vi säger, nej, men min förkärlek till pengar eller sport eller mitt utseende eller min vänlighet eller pornografi eller att få bekymra mig om morgondagen, det påverkar inte alls mina relationer. Nej, jag vet att dessa saker är fel och att jag borde omvända mig, men det är inte så farligt för det är ju bara jag som påverkas. Mina vänner, det är en stor lögn från mörkrets avgrund. Dessa andra saker, dessa små synder, suger oss torra på passion till vår familj och vår församling. Gud har gjort det enkelt för oss; “älska mig och din nästa så kommer hela ditt liv att fungera enligt min plan”. Så när vi stannar inom ramen som Gud gett oss med hälsosamma relationer till Gud, församling och familj då kommer det finnas en harmoni i vårt liv. Ett annat sätt att säga detta, som visar kopplingen till Paulus ord, är att vi då lever i förbundet som vi ska. Vi axlar då de åtaganden vi gjort när vi ingick i förbundet med Gud och fick Jesus som vår representant inför Fadern. Men den onde vill så gärna att vi ska bortse från våra förbundsplikter mot Gud, familj och vår nästa. Om inte en del av vårt liv fungerar så fungerar inte de andra heller.

 

 Standard Podcast [25:31m]: Play Now | Play in Popup | Download

Redan i det första kapitlet av Efesierbrevet lär vi oss att alla i treenigheten, Fader, Son och Ande är engagerade i frälsningen av syndare så att Gud själv får all ära. Det är ett makroperspektiv som Paulus ger oss. Det är som om han för ett ögonblick vågar blicka in i det himmelska mysteriet och beskriva det för oss. Han vågar uttala sig om vad som skedde innan världens grund. Han vågar berätta för oss att Fadern, Sonen och Anden arbetade för att säkerställa syndares räddning från synd, skuld och straff. Den rikedom vi har i Gud är omätbar, den övergår alla våra vildaste drömmar, den är större än någonting vi kan tänka.

Vi var döda, därför gjorde vi dödens gärningar. Inte tvärtom. Vi syndar eftersom vi är syndare. Åh, om kristna kunde träffa rätt på den punkten! Det löser så många knutar, det är så mycket som faller på plats. Givetvis gäller det främst evangeliet. Det som sägs här är förödande för tanken att vi på något sätt skulle kunna hjälpa till att bli frälsta. Det är lika omöjligt som att en katt plötsligt blir en hund.Och denna kärlek existerade redan innan vi föddes på nytt, medan vi var döda, olydnadens söner och vredens barn. Mina vänner, här är nyckeln till frihet och sann glädje: att personligen känna Guds kärlek. Hans nåd till oförtjänta syndare. Men är det inte så att vi alla kämpar med att förstå den här kärleken. Hur är den möjlig? Hur kan den vara sann? Jag är ju inte värd den. Gud kan väl inte älska mig? Så tänker barnet som är olydig mot sin mamma, även fast hon blir så ledsen. Hur kan Gud älska mig när jag gjort så?

Så tänker mamman som har så lite tålamod med sina barn eller sin man. Så tänker tonåringen som gör allt för att vara cool inför sina icke-kristna klasskompisar. Så tänker mannen som är fast i något beroende eller inte är så hängiven sin familj som han borde. Så tänker den kristne vars vandring med Gud går på rutin och vars passion fattas. Så tänker du och jag när det var länge sedan vi läste Guds ord, förutom på söndag eller när vi läser men inte mediterar över det och fascineras av det. Så tänker de äldre eftersom de försummat så många möjligheter att tjäna Gud och hans församling eller som inte berättat för andra om Jesus som de borde.

Men titta på vers 5, Gud har gjort oss levande. Han borde inte älska oss, men han gör det ändå. Av nåd är ni frälsta genom tron. Vilken djup sanning. Vilken frihet att kunna mäta sig själv genom att mäta Jesus. Tänk att finna sin status i Jesus och inte i våra misslyckanden. För det ska vi göra. Han har gjort oss levande med Jesus.

 

 Standard Podcast [26:34m]: Play Now | Play in Popup | Download

Jag fick höra talas om en intressant form av terapi som används för vissa autistiska barn. De får speciella glasögon som ibland är suddiga nertill. Det är nämligen så att viss autism visar sig på ett sådant sätt att barnet blir alltför fokuserat på en dimension av dess tillvaro. Barnet kan bli så upptaget av en viss sak att den saken blir allt det tänker på. Glasögonen tvingar barnet att titta uppåt på någonting annat och på så sätt bryta fascinationen av den där saken han eller hon tittade på. Så glasögonen tvingar ut barnet ur sin lilla värld. På ett liknande sätt vill aposteln att vi skall lyfta vår blick så att vi kan fokusera på en makt bortom denna värld.

 

 Standard Podcast [27:37m]: Play Now | Play in Popup | Download

En författare har sagt att ibland verkar det som om vi kristna vill komma till himlen okunniga. Dvs. vi nöjer oss med att veta att Jesus har dött för oss och det får räcka. Men borde det verkligen vara så bland oss kristna? Om en person är intresserad av fjärilar så läser han eller hon böcker om fjärilar, samlar på fjärilar, pratar med andra som tycker om fjärilar, osv. Då vet man att det i Sverige har påträffats 2775 olika sorters fjärilar. Så om vi träffar en fjärilssamlare och frågar honom om han vet vad fjärilarna heter eller hur de fortplantar sig eller vad de äter och han säger, “öh, jag vet inte”, då skulle vi tycka att det var konstigt.

Det här gäller alla kunskapsområden. Om vi har en hobby eller ett intresse så brukar vi också vilja lära oss mer om det. Så varför borde det inte vara så med Gud och frälsningen och Jesu död och uppståndelse? För vi kan väl inte tänka oss någon mer fantastisk kunskap än den om Gud? Vad skulle kunna vara högre och bättre och mer avgörande för oss än att känna Gud? Vad gör mer skillnad i vårt liv idag än att känna och vara känd av Gud?

 

 Standard Podcast [26:03m]: Play Now | Play in Popup | Download

OBS. vi beklagar den nedsatta kvalitén på ljudfilen.

Alla kristna tvivlar. Så är det bara. Men hur kan vi gardera oss mot tvivlet? Hur kan vi minimera effekterna av att vår tro anfalls av oro? Ja, först måste vi tänka till lite om vad tvivel är för någonting. Vad betyder ordet? Det är ett ord uppbyggt av två delar Tvi och vel. På Grekiska har ordet en liknande uppdelning. Den första delen tvi betyder tve eller två. Den sista delen -vel härmstammar av allt att döma latinets pel driva eller vika. Det används i prefixet -faldig, så det blir tvådrivande eller tvåfaldig. Ursäkta språklektionen, men det förklarar ordet väldigt bra. Att tvivla är att slitas åt två håll. Vad är polerna man slits åt då? Ja, det är tro och otro. Så tvivlet är ingenmanslandet mellan tron och otron. Man svävar mellan att förtröstan och förkasta.

Så om man tänker sig en gungbräda vars ena sida är tro och den andra är otro så är tvivlet i mitten. Varken den ena eller den andra sidan rör backen. Man svävar mellan dessa båda poler. Det är förstås bättre än om otros-sidan planteras på marken, men det är inte ett tillstånd som vi mår bra av. Så hur skall vi kunna sträva efter att ha vikten på trons sida? Jag tror att Paulus här visar oss tre perspektiv som belyser Guds stora kärlek som är vårt botemedel och vaccin mot tvivel. Se här Guds godhet, att han på så många olika sätt försöker rädda dig från att känna tveksamhet inför din relation med honom. Han har försett dig med allting du behöver för detta och nästa liv. Må ditt hjärta värmas av Guds ord den här kvällen och må han, genom detta, styrka dig att leva för honom.

 

 Standard Podcast [25:33m]: Play Now | Play in Popup | Download