Nya Stoeryds kyrka

Idag kommer vi till den tredje predikan där vi tar en titt på de bibliska lärorna som tas upp i den apostoliska trosbekännelsen. Dagens ämne är läran om skapelsen. Om man försöker vara trogen vad Bibeln säger ser man ganska snabbt hur en rad läror som Bibeln framför bryter mot de allmänt vedertagna synsätten i samhället. Den apostoliska trosbekännelsen är väldigt kontroversiell. Den placerar kristna i kategorier såsom bakåtsträvare, gammalmodiga, ovetenskapliga. Bibelns skapelselära är ett bra exempel på detta. Vad Bibeln säger om universums uppkomst är väldigt annorlunda från vad de allra flesta vetenskapsmän, och andra människor för den delen, tänker. När den kristne säger att en allsmäktig, evig och god Gud skapade universum och allting så säger andra kort och gott, NEJ! De påstår att Gud inte behövs eftersom vi kan förklara allting på ett annat sätt och det sättet är vetenskapen. Jag vill utmana detta idag. Finns det verkligen ett empiriskt verifierbart sätt som förklarar universums uppkomst? Empiriskt verifierbart betyder ett sätt som vi kan testa med en maskin eller något slags mätinstrument. Finns det en sådan makapär som kan bevisa teorin att universum inte skapades av Gud? Eller kan man på ett intellektuellt hedersamt sätt tro att Gud skapade allting?

Hur har universum kommit till? Varför finns det någonting och inte ingenting? En filosof, som är mycket smartare än jag, har sagt att det finns bara 4 möjliga svar på den frågan. Visst är det skönt att höra? Det finns inte hundra olika möjligheter, utan fyra. Men det blir bättre än så, för några av dessa är egentligen inga svar så valmöjligheterna är egentligen ännu färre. Hur som helst, här är våra möjliga svar:

1. Universum är en illusion.
2. Universum existerar av sig själv. Dvs. universum eller någon del av universum är evigt och går inte att förstöra.
3. Universum har skapat sig själv.
4. Universum är skapat av en varelse som existerar av sig själv, är evig och som inte går att förstöra.

 

 1 Mos 1 D Bergmark [23:15m]: Play Now | Play in Popup | Download

Finns Gud? Det är ambitiöst att ge sig in på ett så stort ämne, det vet jag. När man öppnar Bibeln och börjar läsa slås man av det faktum att Gud inte på en gång presenterar sig för oss eller talar om sin egen existens. Det verkar vara ett faktum. Guds existens förutsätts. Bibelns första ord är ju “I begynnelsen skapade Gud”. För många moderna, västerländska människor verkar detta oerhört konstigt eftersom så många tvivlar eller är säkra på att det inte finns någon Gud. Det påstås ju att Yuri Gagarin, den förste människan i rymden, sa “Jag ser ingen gud häruppe”. Det är nog mångas inställning idag. Jag ser inte någon Gud, så han kan inte finnas. Han är en produkt av vår egen fantasi; önsketänkande. Vissa människor behöver en krycka i livet för att klara av allt det svåra eller så har man blivit itutad lögner som barn och man har inte varit självständig nog att göra upp med det religiösa arvet. Men nu har vi kommit så långt i våra vetenskapliga undersökningar av universum att vi kan med säkerhet göra oss av med all religion. Man måste ju vara modig nog att följa sitt förnuft och förnuftet säger att det inte finns någon Gud.

Gud har förpliktigat sig att vara en personlig Gud. Han griper in i skapelsen. Han vill rädda sitt folk från Egypten. Gud säger att han har lyssnat till folkets rop. Han vet att de lider och han bryr sig om detta. Gud är inte bara avlägsen, hög och helig utan intimt förtrogen med sitt folks känslor och situation. Det är som att Guds hjärta håller på att brista och han bara måste gripa in och rädda dem.

Gud är suverän eller allsmäktig över allting som han har skapat. Denna suveränitet är någonting trösterikt för den kristne eftersom Gud använder sin makt till vår välsignelse. Allmakt är aldrig ett hot mot oss, även om vissa tycker det. Precis som att Guds dom kan få människor att fly från Gud så kan också Guds allmakt göra det. De som vill vara oberoende och självständiga gillar förstås inte tanken av någon som råder över allt och alla. Men den kristne reagerar väldigt annorlunda. Vi prisar Gud för att han är allsmäktig. Vi njuter av tanker att han styr skapelsen; att ondskan inte slumpmässigt attackerar oss; att det finns en mening bakom det som sker i våra liv. Gud styr sin skapelse för sitt folks bästa.

Jes. 57:15 Ty så säger den höge och upphöjde, han som tronar till evig tid och heter “den Helige”: Jag bor i det höga och heliga men också hos den som är förkrossad och har en ödmjuk ande, för att ge liv åt de ödmjukas ande, för att ge liv åt de förkrossades hjärtan.

Kom ihåg att Guds hjärta brinner för dig och din frälsning och att han inte nonchalerar ditt lidande. Han kommer inte att dra sig för att använda sin allsmäktiga kraft för att förse dig med allt du behöver.

 

 3 Mos 3:1-14 Apostoliska trosbekännelsen 2: Gud Fader allsmäktig [25:46m]: Play Now | Play in Popup | Download

Text: Apostlagärningarna 17:1-14

Vad tror vi om världen? Hur ser vi på världen? Och en fråga som principiellt är ännu viktigare: Varför tror vi så om världen? Vad är det som leder oss till att dra sådana slutsatser? Enkelt uttryckt: Varför tror du som du tror? Och kristna har alltid svarat: eftersom Gud har berättat att vi ska tro och tänka så i sitt ord. I Bibeln. Det är Gud som berättar hur verkligheten är beskaffad och vem han är och vem vi är. Därför så brukar man säga att vi genom vår tro söker förståelse.

Vi måste ställa en ännu mer grundläggande fråga och det är: är den kristna tron sann? Överensstämmer den med fakta? Är den bara fantasi eller bara en krycka för att klara av den tuffa verkligheten? Är kristen tro bara ett av många tänkesätt eller är den harmonisk med verkligheten?

Här är några sätt att pröva om kristen tro håller måttet:
1. Är den konsekvent med sig själv? Är den sammanhängande eller motsägelsefull?
2. Är den tillräcklig för att klara av krissituationer, såsom döden och den spänning vi lever med när tänker på hur vi är och hur vi borde vara.
3. Bär den god frukt? Vad för slags personer, vad för slags gemenskaper producerar tron?
4. Är den universell? Dvs. finns alla slags personer, från alla slags platser och tider representerade inom tron?
5. Finns den representerad i en gemenskap på en plats? Alltså, är det många på ett ställe som tror samma sak eller är de alla utspridda och avskurna från varandra. Det är mycket mer trovärdigt om en grupp bejakar samma sak än om det endast rör sig om individer här och där.
6. Fungerar den harmoniskt med omvärlden? Hjälper den kristna tron oss att förstå verkligheten? För det är ju vad vi påstår: Den kristna tron gör mer rättvisa åt verkligheten, bättre förklarar människors liv och vår historia och bättre belyser vår erfarenhet som människor än något annan tro.

Texten berättar i vers 11 att “Judarna där var mer öppna än de i Tessalonika. De tog emot ordet med all villighet och forskade dagligen i Skrifterna för att se om det kunde förhålla sig så.” På ena stället blir man arg när Paulus predikar och på nästa ställe blir man glad. Det är samma budskap men två helt skilda reaktioner. Men vad är skillnaden? Ja, det här är en text som skulle kunna misstolkas.

Det står nämligen att Judarna i Berea var ädlare till sinnet än de i Tessalonika och att det är därför som de tar emot ordet med all villighet. Man skulle alltså kunna tolka texten så att det allra bästa och ädlaste människor är de som är positivt inställda till Jesus. Men intressant nog så säger Paulus själv att det inte är så. Samma ord används på ett annat ställe, i 1 Kor. 1:26, “Bröder, se på er egen kallelse. Inte många av er var visa om man ser till det yttre, inte många var mäktiga, inte många av förnäm [eller ädel] släkt.” Nej, öppningen till Jesus som fanns hos dessa berodde inte på utbildning, uppfostran, goda genetiska anlag, vishet, kunskap eller någonting annat mänskligt. Det som skiljer människor åt är nåden. Det är Guds nåderika närvaro som gör att en människa öppnar upp sig för Jesus.

 

 Apg 17.1.14 Apostoliska trosbekännelsen del 1 [27:20m]: Play Now | Play in Popup | Download

John Stott säger i sin bok Gud, förnuftet och kristen tro, “Att tro är inte detsamma som att vara godtrogen. H. L. Mencken, kristendomens kritiker som förnekar allt övernaturligt, sa en gång att ‘tron kan helt kort definieras som ett ologiskt antagande att det osannolika sker’. Men Mencken hade fel. Att tro är inte att vara godtrogen. Att vara godtrogen är att vara enfaldig, att vara fullständigt okritisk, omdömeslös och till och med ologisk i sina antaganden. Men det är ett stort misstag att mena att tro och logik är oförenliga. Att tro och se är två motsatser i Skriften (2 Kor. 5:7), men inte tron och logiken. Tvärtom, verklig tro är i grunden logisk, därför att den förlitar sig på Guds väsen och hans löften. En troende är en människa vars förstånd avspeglar och vilar på dessa säkra ting.”

Denna vecka har jag förberett ett seminarium angående praktiskt apologetik. I mina förberedelser stötte jag på detta citat av en en teolog, Gresham Machen:

“Guds Andes mystiska verk måste finnas med i den nya födelsen. Utan det är alla våra argument helt värdelösa. Men att argumentering är otillräcklig innebär inte att den är överflödig. Det som den heliga Ande utför i den nya födelsen är inte att den gör en människa till kristen bortsett från all logik, utan tvärtom att den skingrar dimmorna framför hennes ögon så att hon kan upptäcka logiken.”