Nya Stoeryds kyrka

När jag tittar över gränsen och bortom döden, till den glädjefyllda sidan, känner jag triumf. Men annars är jag en svag, feg man med ett dött hjärta, som ofta är nedtryckt och hungrig i min väntan på lammets bröllopsmåltid. Dock tror jag att det är Herrens vishet och kärlek som föder oss med hunger och gör oss välnärda med behov och övergivenhet.

- Rutherford

Jag har funnit att våra brister kvalificerar oss för Kristus.

- Rutherford

Evening, August 18

Go To Morning Reading

“And they gave him to drink wine mingled with myrrh: but he received it not.”
Mark 15:23

A golden truth is couched in the fact that the Saviour put the myrrhed wine-cup from his lips. On the heights of heaven the Son of God stood of old, and as he looked down upon our globe he measured the long descent to the utmost depths of human misery; he cast up the sum total of all the agonies which expiation would require, and abated not a jot. He solemnly determined that to offer a sufficient atoning sacrifice he must go the whole way, from the highest to the lowest, from the throne of highest glory to the cross of deepest woe. This myrrhed cup, with its soporific influence, would have stayed him within a little of the utmost limit of misery, therefore he refused it. He would not stop short of all he had undertaken to suffer for his people. Ah, how many of us have pined after reliefs to our grief which would have been injurious to us! Reader, did you never pray for a discharge from hard service or suffering with a petulant and wilful eagerness? Providence has taken from you the desire of your eyes with a stroke. Say, Christian, if it had been said, “If you so desire it, that loved one of yours shall live, but God will be dishonored,” could you have put away the temptation, and said, “Thy will be done”? Oh, it is sweet to be able to say, “My Lord, if for other reasons I need not suffer, yet if I can honor thee more by suffering, and if the loss of my earthly all will bring thee glory, then so let it be. I refuse the comfort, if it comes in the way of thine honor.” O that we thus walked more in the footsteps of our Lord, cheerfully enduring trial for his sake, promptly and willingly putting away the thought of self and comfort when it would interfere with our finishing the work which he has given us to do. Great grace is needed, but great grace is provided.

-Spurgeon, Morning and Evening.

Det finns mycket som är osäkert i det här livet. Ni kan säkert själva tänka på saker i ert liv som kommit som en överraskning. Vissa överraskningar är väldigt trevliga och gör oss glada, alltifrån små saker som när vi hittar en hundralapp i några gamla jeans, till stora saker som när någon svårt sjuk blir frisk eller när vi till synes mirakulöst övervinner ett stort bekymmer. Livet är osäkert. Framtiden är osäker. Så vad det för Paulus också. Han säger i texten idag att han är på väg till Jerusalem, men “utan att veta vad som kommer att möta mig där”. Det enda han vet är att “bojor och lidanden väntar” honom. Mycket är osäkert, men detta är säkert, han har lidit och kommer att lida för evangeliets skull. En till synes deprimerande tanke. Men det är temat i texten. Allt kan sammanfattas med ordet lidande.

I NT ser vi om och om igen att Paulus och andra insätter äldste i nystartade församlingar. I Apg. 14:23 står det: “I varje församling insatte de äldste åt dem”. Detta sker redan under Paulus första missionsresa. Detta var praxis. Det ord som används för äldste är presbyteros som vi känner igen från presbyteriansm och presbyterium. Ett annat ord används också och det ser vi i dagens text, nämligen episkopos, vilket översätts ledare i v. 28. Det betyder översyningsman och är relaterat till ordet “biskop”. Dessa två används för samma person. Jag är en biskop och jag är en äldste. Det refererar till samma ämbete. Dagens text är en av texterna som bevisar detta för oss. I v. 24 ger Paulus sitt perspektiv på livet. “Men jag anser inte att mitt liv har något värde för mig själv. Jag vill endast fullborda mitt lopp och den uppgift som jag har fått av Herren Jesus: att vittna om Guds nåderika evangelium.” Wow, vilken livsfilosofi. Paulus säger att hans liv, sedd som en isolerad händelse, är värdelös. Det som räknas är Jesus, för Jesus har skänkt honom loppet, dvs. det kristna livet, och uppgiften, dvs. att predika evangelium. Paulus säger en liknande sak i 21:23: “Jag är beredd att inte bara låta mig bindas utan också att dö i Jerusalem för Herren Jesu namn.” Och i 2 Tim. 4:7-8: “Jag har kämpat den goda kampen, jag har fullbordat loppet, jag har bevarat tron. Nu ligger rättfärdighetens segerkrans i förvar åt mig. Den skall Herren, den rättfärdige domaren, ge åt mig på den dagen, och inte bara åt mig utan åt alla som älskar hans återkomst.” Mitt liv ligger i Herrens händer och han får göra vad han vill med mig. Om jag lider så lider jag för Herren och i allt detta motbevisas inte Guds kärlek till mig. Jag älskar tanken av Jesu återkomst och han skall den dagen ge mig rättfärdighetens segerkrans och evinnerligt, salig, glädje inför Guds ansikte.

Är det så du tänker? Är du optimistisk inför framtiden? Hur ser den optimismen ut? Räknar du med ett allt lättare och mer behagligt liv eller ett liv välsignad av Gud mitt i lidande?

 

 Standard Podcast [30:17m]: Play Now | Play in Popup | Download

Jag vet att Kristus är mildast i sin kärlek när vi är som svagast; om Kristus inte hade gått före i våra sorgefulla dagar hade vi drunknat.

- Rutherford

Jag har lärt mig att nåden växer bäst under vintern.

- Rutherford

Mina grunda och trytande tankar är inte den kompass Kristus seglar efter. Jag lämnar hans tankar till honom, för de är långt, långt över mig… Det finns kurvor i hans vägar som vi blinda människor inte kan se.

- Rutherford

Dagens vers har att göra med väldigt stora frågor. Sådana frågor som inte alla människor orkar ta sig an. Vi lever i ett sekulärt samhälle och det tolkar jag inte först och främst som att allt som sker därute är ont och hemskt och fördärvat, eller att det är fel att vara affärsman eller politiker eller dagmamma, utan att de flesta människor inte tänker på frågor som överskrider det materiella, alltså det vi kan känna, höra, smaka, lukta och se. Många tänker tyvärr inte på de stora livsfrågorna. Vad menar jag då med stora frågor? Jo, vad är vi människor? Och en ännu större: Vem är Gud?

Tänk så underliga vi är eftersom vi vill tänka på dessa frågor. Och dessutom tänker vi på alla relaterade frågor, som t ex vår plats bland alla existerande samfund. Visst tänker vi på mycket som andra människor aldrig tänker på? Det är sant, men man kan av det dra slutsatsen att vi är väldigt olika alla andra. Vi är en slags special ras: nästan inte homo sapiens längre. Men så är det inte, vi är i mångt och mycket precis som alla andra. Det är en poäng i dagens text. Du får utstå samma saker som andra människor. Tänk på det.

 

 1 Kor. 10:13 Predikan D Bergmark [26:17m]: Play Now | Play in Popup | Download

Men tänk nu att du befinner dig i Jerusalem och Jesaja har just levererat hemska nyheter om fångenskap: “Se, dagar skall komma, då allt som finns i ditt hus och som dina fäder har samlat ända till denna dag skall föras bort till Babel. Ingenting skall bli kvar, säger Herren.” Det ser väldigt dystert ut för dig. Herren har en plan för dig och för folket som du själv inte tänkt dig. Det kommer inte att bli som du tänkt dig. Du tänkte att Herren skulle bevara staden och ge dig framgång. Eller i vår situation, det var din förhoppning att församlingen skulle växa eller att en väckelse skulle ske, men Gud hade andra planer. Han har en större plan som till slut ska bli mycket bättre än din plan.

Det är så farligt att ha en felaktig gudsbild. Tänk om vi har förväntningar av Gud som är felaktiga? Tänk om vi förväntar oss framgång, enligt vår definition av framgång, och till och triumfartade ögonblick av nästintill syndlöshet. Hur misslyckade känner vi oss inte då? När det då går fel känner vi besvikelse och svek och skuld. Det är nu som det spelar roll om vi förstår Gud rätt eller inte. Om Gud bara finns till för att välsigna våra planer och uppfylla våra önskningar då kommer livet snart att krascha. Men om vi låter Gud vara Gud, den allsmäktige, visheten själv, då kan vi lugna ner oss. Då kan vi slappna av. Där finns sann frihet och glädje. Vi kan lita på att hans plan är annorlunda och dessutom bättre!

 

 Jesaja 55:8-11 När det inte går som vi tänkt oss [27:06m]: Play Now | Play in Popup | Download

Han tar barnen i sina armar när de kommer till djupa vatten. Eller om de tappar fotfästet och måste simma håller han åtminstone sin hand under deras haka.

- Samuel Rutherford

Så vad Jesus gör här, när han rör vid döden och synden, har en oerhörd betydelse, inte bara att han kan bota sjukdomar utan också att han är dödens och syndens Herre. Jesus är så mycket renare än all orenhet. Han är så mycket heligare än all synd. Detta skulle vi kunna tala länge om. Det finns inget mänskligt elände som Jesus inte rår på. Det finns ingen hemlig eller uppenbar synd som Jesus inte kan handskas med. Jesus ryggar inte tillbaka inför någonting äckligt eller motbjudande.

Jesus kommer nu ner från det berg där han predikat den mest underbara predikan. Han har suttit inför människor och förklarat himmelrikets fantastiska verklighet för alla som ville lyssna. Och vem är den förste människa han kommer i kontakt med? En spetälsk. Det är ingen kung, ingen politiker, ingen popstjärna, ingen betydelsefull person. Tvärtom. Denne man ville ingen ha att göra med. Han var som en levande död. Att vara leprasjuk var det värsta av allt under denna tid. Det var hemskt eftersom det inte fanns något botemedel. Man var säker på att döden nalkades. Man var en levande död. Var man än gick, vad man än gjorde så hade man en dödsdom över sig. Vad fanns det för hopp för en person som denne? Tänk att behöva leva med den sorgen och med den bördan.

 

 Matteus 8:1-4 Predikan D Bergmark [25:23m]: Play Now | Play in Popup | Download

O vilken evig sorg att det finns någon som Jesus Kristus, som är så gränslös, så outtömlig och så ojämförlig i oändlig förträfflighet och ljuvlighet, och så få tar honom till sig. O, ni fattiga, torra och döda själar, när skall ni komma mer era stora kärl och era tomma själar till denna enorma och fagra och djupa och friska livets brunn och fylla alla era kärl? O, att Kristus är så stor i ljuvlighet och värde, och vi så smala och trånga; med så mycket ebb och så tomma på lycka, och ända tror människor inte på honom. De som inte överöser honom med sin kärlek förlorar bittert sin kärlek.

- Samuel Rutherford

När känslan av våra behov slår följe med en rastlöshet och en slags andlig otålighet, tror jag att den kan orsaka ett dån inom oss, eftersom vi vill ha honom som vår själ älskar. Detta öppnar dörren för Kristus. Och när vi tror att vi går bakåt eftersom vi känner oss livlösa, går vi i själva verket framåt, ty desto starkare känslan är desto mer liv har vi, och avsaknad av känsla betyder avsaknad av liv.

- Samuel Rutherford

Tron vissnar utan motgångar. Djävulen är blott Guds mästerfäktare, för att lära oss att hantera våra vapen.

- Samuel Rutherford