Efesierbrevet 2:1-10
dbergmark | 4/11/2009 | 10:47Redan i det första kapitlet av Efesierbrevet lär vi oss att alla i treenigheten, Fader, Son och Ande är engagerade i frälsningen av syndare så att Gud själv får all ära. Det är ett makroperspektiv som Paulus ger oss. Det är som om han för ett ögonblick vågar blicka in i det himmelska mysteriet och beskriva det för oss. Han vågar uttala sig om vad som skedde innan världens grund. Han vågar berätta för oss att Fadern, Sonen och Anden arbetade för att säkerställa syndares räddning från synd, skuld och straff. Den rikedom vi har i Gud är omätbar, den övergår alla våra vildaste drömmar, den är större än någonting vi kan tänka.
Vi var döda, därför gjorde vi dödens gärningar. Inte tvärtom. Vi syndar eftersom vi är syndare. Åh, om kristna kunde träffa rätt på den punkten! Det löser så många knutar, det är så mycket som faller på plats. Givetvis gäller det främst evangeliet. Det som sägs här är förödande för tanken att vi på något sätt skulle kunna hjälpa till att bli frälsta. Det är lika omöjligt som att en katt plötsligt blir en hund.Och denna kärlek existerade redan innan vi föddes på nytt, medan vi var döda, olydnadens söner och vredens barn. Mina vänner, här är nyckeln till frihet och sann glädje: att personligen känna Guds kärlek. Hans nåd till oförtjänta syndare. Men är det inte så att vi alla kämpar med att förstå den här kärleken. Hur är den möjlig? Hur kan den vara sann? Jag är ju inte värd den. Gud kan väl inte älska mig? Så tänker barnet som är olydig mot sin mamma, även fast hon blir så ledsen. Hur kan Gud älska mig när jag gjort så?
Så tänker mamman som har så lite tålamod med sina barn eller sin man. Så tänker tonåringen som gör allt för att vara cool inför sina icke-kristna klasskompisar. Så tänker mannen som är fast i något beroende eller inte är så hängiven sin familj som han borde. Så tänker den kristne vars vandring med Gud går på rutin och vars passion fattas. Så tänker du och jag när det var länge sedan vi läste Guds ord, förutom på söndag eller när vi läser men inte mediterar över det och fascineras av det. Så tänker de äldre eftersom de försummat så många möjligheter att tjäna Gud och hans församling eller som inte berättat för andra om Jesus som de borde.
Men titta på vers 5, Gud har gjort oss levande. Han borde inte älska oss, men han gör det ändå. Av nåd är ni frälsta genom tron. Vilken djup sanning. Vilken frihet att kunna mäta sig själv genom att mäta Jesus. Tänk att finna sin status i Jesus och inte i våra misslyckanden. För det ska vi göra. Han har gjort oss levande med Jesus.
