Nya Stoeryds kyrka

Idag ska vi tänka på vårt förflutna. Vad tycker du egentligen om ditt förflutna? Hur tänker du på ditt liv för, säg, 5 år sedan? Eller 10 år sedan? Eller när du var tonåring eller barn? Hur var det? Jag vet att många av oss har en brokig bakgrund och en uppväxt i inte så bra familjeförhållanden.

I den här världen är vi vana att mäta oss själva och andra utifrån vårt förflutna; var vi växt upp, hur allmänbildade vi är, var vi arbetar, vilken utbildning vi har, hur mycket har tjänat eller har på banken. Vi klassificerar oss själva och andra utifrån dessa kriterier. Problemet är många saker som vi använder som kriterier förändras. Eller så förändras vi. Jag tror inte det är någon här som är helt nöjd med sin förflutna och vem vi är idag. När vi mäter oss själva så kommer vi till korta.

Ibland kan vårt förflutna och vårt liv bli riktigt nedtryckande. Har du varit med om att det känns som om du håller på att drunkna för att du är missnöjd med var du befinner dig? För att du inte klarar av det du säger att du ska göra, eller för att dina relationer är så förvirrande och så trasiga? Känns det som att bekymren trycker ner dig och du längtar efter andlig luft igen? Ibland kan vi ha en sådan överväldigande längtan efter att få tröstas av hoppet vi har från Gud. Och det är gott, för då ser vi vår rätta identitet.Den person som inte har sann andlig gemenskap med Gud i tillbedjan blir också till en grad främling för sina nära och kära. Och den som avskiljer sig från församlingslivet har heller ingen riktig kontakt med församlingens Herre, Jesus Kristus. Dessa två saker går hand i hand.

Vi lurar oss själva om vi inte erkänner detta. Hur många av oss förnekar inte den här kopplingen? Vi säger, nej, men min förkärlek till pengar eller sport eller mitt utseende eller min vänlighet eller pornografi eller att få bekymra mig om morgondagen, det påverkar inte alls mina relationer. Nej, jag vet att dessa saker är fel och att jag borde omvända mig, men det är inte så farligt för det är ju bara jag som påverkas. Mina vänner, det är en stor lögn från mörkrets avgrund. Dessa andra saker, dessa små synder, suger oss torra på passion till vår familj och vår församling. Gud har gjort det enkelt för oss; “älska mig och din nästa så kommer hela ditt liv att fungera enligt min plan”. Så när vi stannar inom ramen som Gud gett oss med hälsosamma relationer till Gud, församling och familj då kommer det finnas en harmoni i vårt liv. Ett annat sätt att säga detta, som visar kopplingen till Paulus ord, är att vi då lever i förbundet som vi ska. Vi axlar då de åtaganden vi gjort när vi ingick i förbundet med Gud och fick Jesus som vår representant inför Fadern. Men den onde vill så gärna att vi ska bortse från våra förbundsplikter mot Gud, familj och vår nästa. Om inte en del av vårt liv fungerar så fungerar inte de andra heller.

 

 Standard Podcast [25:31m]: Play Now | Play in Popup | Download

När jag tittar över gränsen och bortom döden, till den glädjefyllda sidan, känner jag triumf. Men annars är jag en svag, feg man med ett dött hjärta, som ofta är nedtryckt och hungrig i min väntan på lammets bröllopsmåltid. Dock tror jag att det är Herrens vishet och kärlek som föder oss med hunger och gör oss välnärda med behov och övergivenhet.

- Rutherford

Redan i det första kapitlet av Efesierbrevet lär vi oss att alla i treenigheten, Fader, Son och Ande är engagerade i frälsningen av syndare så att Gud själv får all ära. Det är ett makroperspektiv som Paulus ger oss. Det är som om han för ett ögonblick vågar blicka in i det himmelska mysteriet och beskriva det för oss. Han vågar uttala sig om vad som skedde innan världens grund. Han vågar berätta för oss att Fadern, Sonen och Anden arbetade för att säkerställa syndares räddning från synd, skuld och straff. Den rikedom vi har i Gud är omätbar, den övergår alla våra vildaste drömmar, den är större än någonting vi kan tänka.

Vi var döda, därför gjorde vi dödens gärningar. Inte tvärtom. Vi syndar eftersom vi är syndare. Åh, om kristna kunde träffa rätt på den punkten! Det löser så många knutar, det är så mycket som faller på plats. Givetvis gäller det främst evangeliet. Det som sägs här är förödande för tanken att vi på något sätt skulle kunna hjälpa till att bli frälsta. Det är lika omöjligt som att en katt plötsligt blir en hund.Och denna kärlek existerade redan innan vi föddes på nytt, medan vi var döda, olydnadens söner och vredens barn. Mina vänner, här är nyckeln till frihet och sann glädje: att personligen känna Guds kärlek. Hans nåd till oförtjänta syndare. Men är det inte så att vi alla kämpar med att förstå den här kärleken. Hur är den möjlig? Hur kan den vara sann? Jag är ju inte värd den. Gud kan väl inte älska mig? Så tänker barnet som är olydig mot sin mamma, även fast hon blir så ledsen. Hur kan Gud älska mig när jag gjort så?

Så tänker mamman som har så lite tålamod med sina barn eller sin man. Så tänker tonåringen som gör allt för att vara cool inför sina icke-kristna klasskompisar. Så tänker mannen som är fast i något beroende eller inte är så hängiven sin familj som han borde. Så tänker den kristne vars vandring med Gud går på rutin och vars passion fattas. Så tänker du och jag när det var länge sedan vi läste Guds ord, förutom på söndag eller när vi läser men inte mediterar över det och fascineras av det. Så tänker de äldre eftersom de försummat så många möjligheter att tjäna Gud och hans församling eller som inte berättat för andra om Jesus som de borde.

Men titta på vers 5, Gud har gjort oss levande. Han borde inte älska oss, men han gör det ändå. Av nåd är ni frälsta genom tron. Vilken djup sanning. Vilken frihet att kunna mäta sig själv genom att mäta Jesus. Tänk att finna sin status i Jesus och inte i våra misslyckanden. För det ska vi göra. Han har gjort oss levande med Jesus.

 

 Standard Podcast [26:34m]: Play Now | Play in Popup | Download

Jag fick höra talas om en intressant form av terapi som används för vissa autistiska barn. De får speciella glasögon som ibland är suddiga nertill. Det är nämligen så att viss autism visar sig på ett sådant sätt att barnet blir alltför fokuserat på en dimension av dess tillvaro. Barnet kan bli så upptaget av en viss sak att den saken blir allt det tänker på. Glasögonen tvingar barnet att titta uppåt på någonting annat och på så sätt bryta fascinationen av den där saken han eller hon tittade på. Så glasögonen tvingar ut barnet ur sin lilla värld. På ett liknande sätt vill aposteln att vi skall lyfta vår blick så att vi kan fokusera på en makt bortom denna värld.

 

 Standard Podcast [27:37m]: Play Now | Play in Popup | Download