Nya Stoeryds kyrka

Vem förtröstar du nu på? (Jesaja 36:5)

Läsare, detta är en viktig fråga. Lyssna till det kristna svaret och tänk efter om det är ditt svar. “Vem förtröstar du nu på?” “Jag förtröstar”, säger den kristne, “på en treenig Gud. Jag förtröstar på Fadern och tror att han har utvalt mig före tidens begynnelse; jag litar på att han i sin försyn ska visa mig omsorg, undervisa mig, vägleda mig, korrigera mig om så behövs och föra mig hem till sitt hus där det finns många rum.

Jag förtröstar på Sonen. Han är sann Gud av sann Gud - människan Jesus Kristus. Jag litar på att han tar bort all min synd genom sitt offer och att han pryder mig med sin fullkomliga rättfärdighet. Jag litar på att han är min förespråkare; att han presenterar mina böner och önskningar inför Faderns tron. Jag litar på att han är min advokat på den sista dagen; att han för min talan och rättfärdiggör mig. Jag förtröstar på honom för den han är, för vad han gjort och för vad han lovat att göra.

Jag förtröstar på den helige Ande - han har börjat rädda mig från mina inneboende synder; jag litar på att han ska driva ut dem alla; jag litar på att han ska dämpa mitt temperament, underkuva min vilja, upplysa mitt sinne, tygla mina begär, trösta min förtvivlan, hjälpa min svaghet, lysa upp mitt mörker; jag litar på att han ska bo i mig som mitt liv, råda i mig som min Kung, helga mig helt i ande, själ och kropp, och sedan ta mig upp för att vara med de heliga i ljuset för alltid.”

Åh, välsignade förtröstan! Jag förtröstar på honom vars makt aldrig förbrukas, vars kärlek aldrig sinar, vars barmhärtighet aldrig förändras, vars trofasthet aldrig tryter, vars vishet aldrig minskar och vars perfekta godhet aldrig avtar. Välsignad är du, läsare, om denna förtröstan är din! Med denna förtröstan ska du njuta av härlig frid nu, härlighet härefter och grunden för din förtröstan skall aldrig skakas.

-Spurgeon

Jag har funnit att våra brister kvalificerar oss för Kristus.

- Rutherford

Psalm 47, v. 3 Ty Herren är den högste, han är fruktansvärd, han är en stor konung över hela jorden.

“Ty Herren” eller Jehova, den ende och allsmäktige Guden, “den högste”, stor i makt, upphöjd över allt annat, fullkomlig i visdom, upphöjd i ära. “Han är fruktansvärd”, ingen kan motstå hans makt eller uthärda hans hämnd; men då han utövar sin makt till förmån för sina undersåtar, är det stor orsak för dem att fröjdas. Allmakten, som kan krossa på ett fasansfullt sätt, är allsmäktig i att beskydda. Vid en stor mönstring med den store furstens trupper är alla hans laglydiga undersåtar uppfyllda med segerjubel, eftersom deras furste är så mäktig att försvara sina egna och eftersom han så storligen fruktas av sina fiender. “Han är en stor konung över hela jorden.” Inte endast över Judéen, utan till hans herradömes yttersta gränser. Vår Gud är ingen gudomlighet, som endast är inskränkt till en plats, ingen obetydlig härskare över endast en liten stam; i oändligt majestät regerar han de mäktigaste riken, såsom en fullkomlig härskare, ensam konung i alla land, konungarnas konung och alla herrars Herre. Inte en by eller en ö är utesluten från hans härskarrätt. Hur härlig ska inte denna tidrymd bli, då detta inses och erkänns av alla, då i Jesu person allt kött ska se Herrens härlighet!

- Spurgeon

En författare har sagt att ibland verkar det som om vi kristna vill komma till himlen okunniga. Dvs. vi nöjer oss med att veta att Jesus har dött för oss och det får räcka. Men borde det verkligen vara så bland oss kristna? Om en person är intresserad av fjärilar så läser han eller hon böcker om fjärilar, samlar på fjärilar, pratar med andra som tycker om fjärilar, osv. Då vet man att det i Sverige har påträffats 2775 olika sorters fjärilar. Så om vi träffar en fjärilssamlare och frågar honom om han vet vad fjärilarna heter eller hur de fortplantar sig eller vad de äter och han säger, “öh, jag vet inte”, då skulle vi tycka att det var konstigt.

Det här gäller alla kunskapsområden. Om vi har en hobby eller ett intresse så brukar vi också vilja lära oss mer om det. Så varför borde det inte vara så med Gud och frälsningen och Jesu död och uppståndelse? För vi kan väl inte tänka oss någon mer fantastisk kunskap än den om Gud? Vad skulle kunna vara högre och bättre och mer avgörande för oss än att känna Gud? Vad gör mer skillnad i vårt liv idag än att känna och vara känd av Gud?

 

 Standard Podcast [26:03m]: Play Now | Play in Popup | Download

Vad är det då för speciellt med Jesu kläder? Jo, det är det vackraste som finns. Ofta klär vi bebisen som ska döpas på ett speciellt sätt och vi har också gjort vårt bästa för att se respektabla ut. Men vi som tror på Jesus bär andra kläder, osynliga för ögat, men inte osynliga inför Gud. Nej, det är det enda som räknas inför Gud. Den tanken för Paulus fram i nästa vers, “Här är inte jude eller grek, slav eller fri, man och kvinna. Alla är ni ett i Kristus Jesus.” Det spelar ingen roll om du är grek eller isländare, man, kvinna eller barn. Det enda som spelar roll är om du bär på Jesus eller inte.

Så varför är Jesu kläder så vackra? Jo, för de skymmer vem vi verkligen är inför Gud. I oss själva så bär vi på så mycket smuts och orenheter, men i Jesus är vi vackrare än stjärnorna. Vi är vackrare än den fagraste kvinna och skönare än något norrländskt norrsken. Tänk dig de stunder då du tappat talförmågan för att du sett någonting vackert. Kanske någonting i naturen. Så är det med Gud när han tittar på dig. Gud tappar, så att säga, andan när han tittar på dig. Du är så skön och så härlig att Guds tårar flödar när han tänker på dig.

 

 Standard Podcast [25:03m]: Play Now | Play in Popup | Download

OBS. vi beklagar den nedsatta kvalitén på ljudfilen.

Alla kristna tvivlar. Så är det bara. Men hur kan vi gardera oss mot tvivlet? Hur kan vi minimera effekterna av att vår tro anfalls av oro? Ja, först måste vi tänka till lite om vad tvivel är för någonting. Vad betyder ordet? Det är ett ord uppbyggt av två delar Tvi och vel. På Grekiska har ordet en liknande uppdelning. Den första delen tvi betyder tve eller två. Den sista delen -vel härmstammar av allt att döma latinets pel driva eller vika. Det används i prefixet -faldig, så det blir tvådrivande eller tvåfaldig. Ursäkta språklektionen, men det förklarar ordet väldigt bra. Att tvivla är att slitas åt två håll. Vad är polerna man slits åt då? Ja, det är tro och otro. Så tvivlet är ingenmanslandet mellan tron och otron. Man svävar mellan att förtröstan och förkasta.

Så om man tänker sig en gungbräda vars ena sida är tro och den andra är otro så är tvivlet i mitten. Varken den ena eller den andra sidan rör backen. Man svävar mellan dessa båda poler. Det är förstås bättre än om otros-sidan planteras på marken, men det är inte ett tillstånd som vi mår bra av. Så hur skall vi kunna sträva efter att ha vikten på trons sida? Jag tror att Paulus här visar oss tre perspektiv som belyser Guds stora kärlek som är vårt botemedel och vaccin mot tvivel. Se här Guds godhet, att han på så många olika sätt försöker rädda dig från att känna tveksamhet inför din relation med honom. Han har försett dig med allting du behöver för detta och nästa liv. Må ditt hjärta värmas av Guds ord den här kvällen och må han, genom detta, styrka dig att leva för honom.

 

 Standard Podcast [25:33m]: Play Now | Play in Popup | Download