Nya Stoeryds kyrka

I Nya testamentet betonas om och om igen tre saker om Jesu återkomst. Ett, Jesus kommer tillbaka. Två, när Jesus kommer ska han inte komma såsom han kom den första gången. Dvs. han kommer inte förnedrad, med en låg ställning, utan upphöjd över allt och alla. Och såsom den upphöjde kungen kommer han att döma levande och döda. Tre, när han kommer ska han döma oss enligt våra gärningar, enligt hur vi har levt vårt liv inför Gud. Och Bibeln tillämpar denna sanning, att Jesus skall döma oss genom att säga: Var nykter, var vaken, var alert, var redo.

 

 Apg 7 D Bergmark [26:11m]: Play Now | Play in Popup | Download

v. 4-6. Höj jubel till HERREN, alla länder! Brist ut i glädjerop och lovsjung!
5 Lovsjung HERREN med harpa, med harpa och med lovsångs ljud!
6 Blås i trumpeter och horn, höj jubelrop inför konungen, HERREN!

Dessa tre verser lär oss hur vi ska prisa Herren.
4. Höj jubel till Herren, alla länder! Varje tunga måste lovsjunga, och det med den kraft, som endast hjärtats glädje kan uppväcka. Liksom man jublar för att välkomna en konung, så bör också vi jubla. Vi bör höja fröjdefulla hosiannarop. Om någonsin människor jublar av glädje, så bör det ske, då Herren kommer ibland dem i förkunnelsen om evangeliets nådetid. John Wesley sa till sina åhörare: “Sjung med kraft och lust. Akta er för att sjunga, som om ni vore halvt döda eller halvt sovande, utan upplyft er röst med frimodighet. Var nu inte mer rädda för att höja er stämma, blygs nu inte mera för att låta den höras, än tidigare då ni sjöng Satans visor.” Brist ut i glädjerop och lovsjung! Må alla slags glädjeyttringar höras, ta i anspråk all slags musik, tills det samstämmiga lovet kommer himmelen att genljuda av fröjdefullt jubel. Det är ingen fara, att vi ska bli för högljudda i upphöjandet av vår frälsnings Gud; vi måste endast se till, att sången kommer från hjärtat; annars är musiken i hans öron endast tomt larm, antingen det kommer från människostrupar, eller från orgelpipor och smattrande trumpeter. Må våra hjärtan ljudligt stämma upp vår segrande Frälsares lov, må vi av alla krafter upphöja den Herren, som övervunnit alla våra fiender och tagit vårt fängelse till fånga. Och ju mer vi älskar Jesus, desto bättre ska vi så sjunga.

Vers 5. Lovsjung HERREN med harpa. Musikalisk skicklighet bör inte vanhelgas för att höja världens ogudaktiga glädje, utan användas till att stämma de fromma till andakt. På detta sätt brukade Martin Luther prisa den Herre, han älskade så högt. Guds lov bör utföras på det bästa möjliga sätt, men dess ljuvlighet ligger förnämligast i dess anderikhet. Ångerns suckar och trons jubel, lydnadens och kärlekens harmoni är i Guds öron en sann musik och behagar honom bättre än någon orgels brus, även om den sköts av den skickligaste mänskliga mästare. Med harpa, ett mycket ljuvligt och uttrycksfullt instrument. Ordets upprepande är i hög grad poetiskt och tillkännager, att även skaldekonstens utsöktaste skönheter ingalunda är förkastliga för Guds lov. Hans dyrkan bör vara enkel, men inte simpel; om vi kan befalla över de mest upphöjda ordalag, så finns det tillfällen, då de mycket väl kan vara på sin plats. Gud, som inte förkastar en arbetares okonstlade och olärda visa, förkastar ej heller Cowpers flytande verser, eller en Miltons högstämda toner. Inte alla repetitioner är tomma repetitioner. Det får i helig sång finnas upprepningar, om de görs med smak, ger eftertryck åt meningen och bidrar att uppelda själen; till och med predikanter gör inte orätt, om de stannar vi ett ord och flera gånger upprepar det, till åhörarnas döva öron får känna dess kraft. Och med lovsångs ljus, till skillnad från vanligt tal. Vår röst har många olika modulationer; det finns en samtalston, en klagande ton, en bönfallande ton, en befallande ton och det borde hos oss alla finnas en lovsjungande ton. Människorösten gör sin bästa tjänst, då den sjunger de bästa ord i den bästa ande till den bästa av alla väsen. Kärleken och kriget bör inte undertrycka all lyrisk musik; kärleken till Gud och glädjen över Immanuels erövringar bör framlocka människors ljuvligaste sånger. Lovsjunger vi tillräckligt Herren? Kan inte luftens fåglar förebrå oss vår trumpna och otacksamma tystnad?

Vers 6. Blås i trumpeter och horn. Gud bör dyrkas högljutt och av hjärtat. Den smattrande trumpeten och skallande basunen är passande förebilder till den kraft, som bör finnas i vårt lov. Inför konungen, Herren. På kröningsdagen och då älskade regenter rider ut, jublar folket och skallar trumpeter, tills stadsmurarna genljuder. Ska vi ägna mer hänförelse åt våra jordiska furstar än åt den gudomlige kungen? Finns det inte mer någon undersåtligt trohet kvar hos den saliga och ende härskarens folk? Jehova konungen är hans namn, och ingen är honom lik; har vi inga jubelrop för honom? Om endast Jesu härskaremakt får inta våra hjärtan, så ska vi nog lägga bort vårt kallsinniga mummel, som så ofta överröstas av orgelns dån; detta har nu för tiden allt för ofta utträngt den gamla innerliga församlingssången.

- C. H. Spurgeon, Davids skattkammare