Allt som Jesus säger är inte lättsmält. Vissa saker vill vi inte lyssna till: Älska din ovän och be för den som förföljer dig.
Comments rss
Trackback“Helga dem i sanningen, ditt ord är sanning.” Detta är en oerhört viktigt vers som vi ska stanna till inför. Om en sann yttre enhet skall råda mellan kristna så måste startpunkten vara densamma för alla. Vi måste med ett järngrepp hålla oss fast vid Bibeln som Guds ord. Alla åsikter måste prövas mot Skriften. Alla stridigheter måste lösas genom att Guds ord är vår domare. Annars kommer vi att bli varandras domare.
Om Skriften inte är vårt enda rättesnöre som kommer andra saker att ta dess plats. Så är det med oss människor; vi måste styras av någonting och om det inte är Guds röst som talar i Bibeln så är det någonting annat.
Comments rss TrackbackPsalm 133:1. Se, hur gott och ljuvligt det är när bröder bor endräktigt tillsammans.
2 Det är som när den dyra oljan på huvudet rinner ner i skägget, i Arons skägg, och ner över kragen på hans dräkt.
3 Det är som Hermons dagg som faller ner på Sions berg. Ty där ger HERREN befallning om välsignelse, om liv till evig tid.
Spurgeon:
“Där ger herren befallning om välsignelse, om evigt liv”, dvs. i Sion, eller, ännu bättre, på alla de ställen där broderskärleken överflödar. Där kärleken regerar, där regerar Gud. Där kärleken önskar att välsignelsen må sänka sig ned, dit kommenderar Gud sin välsignelse. Gud behöver endast befalla och det sker. Han finner ett sådant behag i att se sina barn lyckliga i gemenskapen med varandra, att han inte dröjer med att göra dem lyckliga i gemenskapen med sig själv. Han meddelar dem särskilt sin bästa välsignelse, nämligen evigt liv, ty kärlek är liv. Då vi bor tillsammans i kärlek har vi börjat med att åtnjuta evighetens salighet och denna skall inte tas ifrån oss. Låt oss älska i evighet för då skall vi leva i evighet. Det är detta som gör det kristna broderskapet så gott och ljuvligt. Det har Jehovas välsignelse över sig, och det kan därför inte vara annat än heligt “såsom den dyra oljan” och himmelskt “som Hermons dagg”.
Comments rss TrackbackAlla av oss brister då och då i vår iver att besöka Guds hus. Många olika bekymmer och ansvar tynger oss så att vi har svårt att på söndag fästa vår blick på Jesus. Dock var det inte så för den syndfrie Adam och så kommer det inte att vara när vi till slut blir befriade från synden som förvirrar oss. Nu måste vi kämpa; då skall vi vila.
I samma anda kommenterar Spurgeon i “Davids skattkammare” om den 84:e psalmen där den troendes inställning till gudstjänsten beskrivs:
V. 2. “Hur ljuvliga är ej dina boningar, Herre Sebaot!”
Han säger inte hur ljuvliga de vore eftersom det översteg hans förmåga. Hans uttryck visar oss att hans känslor var outsägliga. Ljuvliga för minnet, för förståndet, för hjärtat, för ögat, för hela själen är de heligas församlingar. Jorden erbjuder ingen syn som för oss är så uppfriskande, som troende människor samlade till gudstjänst. Det är betänkliga heliga [kristna] som inte finner något älskvärt i de heliga förrättningarna i Herrens hus.
V. 3. “Min själ längtar och trängtar efter Herrens gårdar, min själ och min kropp jublar mot levande Gud.”
Det var efter Gud själv, som han längtade, den ende levande och sanne Guden. Hela hans varelse gick upp i hans längtan. Även det kalla, från stoftet härstammande köttet blev varmt under inverkan av den brinnande Andens glöd. Köttets böjelser är visserligen sällan riktade åt det rätta hållet, men i fråga om vilodagens heliga förrättningar kommer emellanåt vår trötta kropp till vårt efterlängtade hjärtas hjälp; ty den eftertraktar kroppslig vila lika mycket som själen eftertraktar andlig ro. Psalmisten betygade att innerligheten av hans längtan ej tillät honom att tiga; han måste ropa efter Gud han hans hus; han grät, hans suckade, han bönföll om att gå deltaga i den sköna gudstjänsten. Somliga behöver piskas till kyrkan, medan David här suckande längtar efter henne. Han behövde ej några kyrkklockors dån för att ringa honom in; han hade sin kyrkklocka i sitt eget hjärta; helig åtrå är en bättre kallelse till gudstjänst än även det ljuvligaste klockspel.
Comments rss TrackbackStycket kan sammanfattas så här: Herren Gud äger dig. Han har både skapat dig och köpt dig genom Kristi död på korset. Du är inte din egen utan tillhör honom. Och denne Guden ger dig inte rätt:
Om man sammanför dessa saker i en och samme person så får vi en bild av en väldigt jobbig människa. Vad alla dessa saker har gemensamt är en person som kräver något av dig:
Vet ni vem det är jag talar om? Ni kanske känner en sådan person…
Comments rss TrackbackJohn Stevenson skrev en gång så här om frasen “Om jag än vandrar i dödsskuggans dal, fruktar jag intet ont” i den 23:e psalmen:
“Jag vill berätta om himlen”, sa en döende far till en av sina familjemedlemmar. “Vi får nu inte längre vara tillsammans här nere. Måtte vi få mötas vid härlighetens tron såsom en enda familj i himlen!” Överväldigad av denna tanke, utropade hans älskade dotter: “Men ni ser ju inte rädd ut.” Lugnt och skönt gav han då följande svar: “Rädd, min älskling? Åh, använd inte ett sådant ord! Det kan inte finnas någon fara för en kristen, vad som än händer! Allt är väl och gott. Gud vare lov. Allt är väl, evigt väl, evigt väl!”
(Ur Davids skattkammare, av C.H. Spurgeon, första bandet, sid. 498)
Comments rss Trackback
Varför finns kyrkan? Är det bara för min egen skull? I senaste upplagan av Modern Reformation skriver Jonathan Leeman:
”Det kristna livet måste levas genom den lokala kyrkan eftersom det är vad Kristus har gjort oss till – medlemmar av hans kropp. Att hävda att jag tillhör den världsvida kyrkan utan att tillhöra en lokal kyrka är lika med att hävda att jag har tilldelats Kristi rättfärdighet utan att söka ikläda sig den rättfärdigheten genom att lyda honom… Vi har kallats till att underordna oss den lokala kyrkans auktoritet och disciplin eftersom vi har underordnat oss Kristi auktoritet och disciplin (Matt. 18:15-20; 1 Kor. 5; Heb. 13:17). Ja, den som säger att kristna borde tillhöra en lokal kyrka endast för att det är fördelaktigt för att leva det kristna livet missar poängen att kyrkans kropp nu är en väsentlig del av den kristnes identitet. En adopterad son deltar inte vid familjemåltiderna med sina nya bröder och systrar endast för att det är gynnsamt, utan för att det är vad han är – en familjemedlem.”*
När en person i familjen inte infinner sig vid en måltid så är han eller hon saknad. Det märks när en arbetskamrat utan ursäkt är borta från jobbet. Dock är inte en autonom kristen (utan församlingstillhörighet) saknad. Han är redan avskuren från kroppen. Eller för att citera Jesus: ”Jag är vinstocken, ni är grenarna. Om någon förblir i mig och jag i honom, bär han rik frukt, ty utan mig kan ni ingenting göra.” Utan kopplingen till vinstocken och de andra grenarna är en kristen utan lokalt medlemskap en självmotsägelse och farligt ute. Vi motsäger vår identitet som är att vara en del av kroppen och vi kan inte bära rik frukt. ”Men det finns ingen bra kyrka där jag bor!” Verkligen? Predikar den nådens evangelium? Inte? Då kanske det är dags att tänka på flytt. Hur prioriterar dagens kristna egentligen? Det är väl värt att tänka igenom vårt kyrkliga engagemang utifrån Bibelns undervisning. Vi kan inte förvänta oss att vi kan ära Gud och delta i missionsbefallningen om vi inte ansluter oss till Kristi egen strategi: tillväxt genom församlingen.
*Modern Reformation: “No Church, No Problem?” July/August Vol. 17 No. 4 2008 sid. 27-31
Comments rss TrackbackJag tror ni håller med mig om jag säger att idag står saker som sanning och integritet inte särskilt högt i kurs. Att tala sanning och hålla löften är svårt för oss. Ofta säger vi för mycket eller så säger vi för lite. Och det är ett komplicerat ämne eftersom det ibland kan vara fel att säga sanningen. Vi borde inte alltid och i alla sammanhang yppa sanningen för andra. Nu pratar jag inte om att ljuga utan att säga saker till andra som de inte har att göra med eller som kan skada den man talar om. I min kallelse som äldste vore det fel att tala vitt och brett om sådant som berättats för mig i förtroende. Eller man kan skada andra människors rykte och anseende genom att berätta hela sanningen. Om någon frågar min fru, “hur är det med David?”, skulle hon kunna svara, “jo, tack bra, men han är otroligt syndfull. Han gör si och så och bryter på ett hemskt sätt mot Guds bud.” Det vore helt sant. Och så kunde man introducera er alla. Men då bryter man mot kärleksbudet som säger att vi skall tänka det bästa om andra och vi skall framställa andra i bästa dager. Vi skall främja andras rykte och anseende.
Comments rss TrackbackAtt känna oro i sitt hjärta är kanske den vanligaste känslan av alla. Ingen människa någonstans, vare sig rik eller fattig, frisk eller sjuk, undslipper oro. Och inget ställe, inget tillstånd, inget lås kan stänga det ute. Vissa har kroppsliga orsaker att vara oroliga och andra yttre omständigheter. Ibland kommer oron pga. av kärlek till någonting och andra gånger pga. saker vi är rädda för. Även den bäste av Guds barn pendlar mellan oro och hopp. Och alla måste utstå bekymmer och lidande innan de når härligheten.
Jesus säger, “Känn ingen oro. Tro på Gud och tro på mig”.
Comments rss TrackbackPredikan av David Bergmark
Det här är en predikan för dig som är gift, för dig som vill gifta dig och för dig som lever som ensamstående. Det är också en predikan till föräldrar angående relationen till deras barn som nu växer upp i en sexfixerad värld. Jesus vill rensa upp i din förvirrade värld och ge dig några viktiga principer.
Den bistra verkligheten är att många kristna skiljer sig och kommer fortsätta att skilja sig. Den bistra verkligheten är att människors vilja, deras syndfulla begär, kommer att regera när de inte vill förändras. För här ligger nämligen problemet. Den som inte vill hugga av en arm, den som inte vill riva ut ett öga, han kommer inte att vara mottaglig för Guds verk.
Comments rss Trackback
Vem behöver kyrkan? Så rubriceras senaste upplagan av “The White Horse Inn” som är ett veckoligt radioprogram rörande teologi och aktuella ämnen för kristna. Vem behöver kyrkan i denna tidsålder av Internet och Ipod? Den frågan måste besvaras eftersom kristna frestas att byta ut kyrkans fysiska gemenskap mot en virtuell gemenskap. George Barna, författare till boken Pagan Christianity: Exploring Roots of Our Church Practices, skriver på ett ställe:
“In just a few years we will see that millions of Christians will not travel physically to a church, but will instead roam the internet in search of meaningful spiritual experiences. After all, the heart of Jesus’ ministry was the development of people’s character. If we rise to the challenge, America will witness a moral resurgence, new leadership, and the Christian message will regain respect again in our culture. Intimate worship does not require a worship service, just a personal commitment to the Bible and prayer and discipleship.”
Dessa tankar är ganska vanliga bland kristna. Dock är de utan bibliskt stöd och kommer i det långa loppet leda till att Guds idé för sitt folk ersätts med ett människoproducerat substitut. Navelsträngen till vår frälsare skärs av när nådemedlen nedvärderas på detta sätt. Kanalen som Gud erbjuder oss till närmare gemenskap med honom är ord, sakrament och bön. En person i radioprogrammet sa detta på ett väldigt bra sätt:
“I have looked at every port on my computer and I cannot find a wine port.”
“Jag har undersökt alla mina datorportar och jag kan inte hitta en vinport.”
Guds nåd i samband med att vi äter och dricker i tro ges endast i den offentliga gudstjänsten, där Gud lovat att möta oss med sin speciella närvaro. För vidare lyssning och läsning se:
Who needs church?
Recovering the Keys of the Kingdom in an Age of Equipped Saints
Comments rss Trackback