Efesierbrevet 4:1-3
dbergmark | 5 Januari 2010 | 04:41William Hendriksen säger: Det är klart som solsken och universellt erkänt att det här stycket, och särskilt de inledande verserna, betonar enhet. Detta är inte en yttre eller en mekanisk enhet, utan en inre och organisk enhet. Den är inte påklistrad, utan i kraft av den inneboende Jesus flödar den i organismen kyrkan. De som därför i ekumenisk iver vill sudda ut alla samfundsgränser och skapa en gigantisk superkyrka finner inget stöd i dessa verser. Det kan, å andra sidan, inte heller de som överdriver skillnader mellan kristna och motsätter sig kyrkligt samarbete när det kan ske utan att man offrar sina väsentliga principer.
Det första vi ska lägga märke till är ordet bevara. Vi ska bevara någon annans enhet. Vi är aldrig kallade till att producera enhet. Vi är redan enade genom den helige Ande och nu är det vår uppgift att inte förstöra den. Istället ska vi manifestera den och främja den. Vi ska locka fram den i oss och andra.
Det här stycket är det mest praktiska i hela Bibeln vad gäller ekumenik inom församlingen och ekumenik med andra församlingar. Så under de kommande veckorna kommer vi att se hur Gud vill att vi ska manifestera enheten med andra kristna.
Bibeln visar på många ställen att när den helige Ande tar boning i oss så förenas vi med både Jesus och varandra. Vi blir ett. Och det är denna enhet som vi kan antingen avancera eller störa. Vi måste göra allt i vår och Guds kraft för att bevara enheten. Och hur ska vi göra det då? Jo, genom fridens band. Fridens band är den fred vi har med andra när vi visar kärlek, ödmjukhet, mildhet och fördragsamhet. Friden är absolut nödvändig för vår gemenskap med andra och det är en frukt av Andens verksamhet i vår själ.
