Nya Stoeryds kyrka

Minns ni hur det var i skolan när man skulle bilda två lag i någon sport? Man valde två personer som sedan fick varannan gång välja en person som skulle vara på sitt lag. Så fortsatte man tills alla fått ett lag. Det var förstås väldigt tråkigt att bli vald sist av alla. Och alla var också ganska säkra på vilka som skulle bli valda i första omgången. Vem man valde berodde förstås på vilken sport man skulle spela. Var det innebandy så var vissa bland eliten och var det basket var andra bäst.

Är det så det fungerar i Guds rike? Väljer Gud ut de bästa till sitt lag? Han kanske vet vilka som kommer att bli riktigt fina kristna och så väljer han dem? Är inte detta ett intressant ämne? Har du funderat på om Gud visste om du skulle bli kristen eller inte? Tror du att det på något sätt var bestämt att du skulle bli kristen? Om det är så att Gud valde dig, hur gjorde han det valet? Vilka kriterier använde han sig av? Det här är kniviga frågor, eller hur? Det är svårt att förstå för Gud är svår att förstå. Han är annorlunda och han väljer annorlunda. Hans val är outgrundligt. Det går inte förstå. Vissa saker kan vi kanske säga, men vi måste försöka att inte säga mer än vad Bibeln säger. Men om det nu är så att Gud väljer vilka som ska spela på hans lag, så brukar många komma med invändningar. För om Gud är så mäktig att han i förväg bestämt hur vårt liv ska utspela sig då blir det många frågetecken kring vår personliga frihet. Om Gud är så stor hur små är då egentligen vi?

Här är de vanligaste invändningarna mot Guds suveränitet:

1. Om Gud är suverän och har förutbestämt oss till att vara Guds barn och om hans plan omfattar allting i våra liv, betyder det då att vi inte har något ansvar inför honom. Är vi endast robotar?
2. Om Gud är suverän i människors frälsning, finns det då någon idé att evangelisera?
3. Om Gud är suverän, är han då orättvis när han inte väljer alla människor till sina egna?
4. Om Gud är suverän betyder det att han skapade ondskan?

 

 Standard Podcast [33:55m]: Play Now | Play in Popup | Download

Ej heller får jag glömma att påminna er om att löftet är en del av nådeshushållningen här nere i vårt andliga tillstånd eftersom det uppväcker bön. Vad är bönen annat än ett frambärande av löftet? Ett löfte är, så att säga, bönens råmateriel. Bönen bevattnar vårt livs åker med det vatten som är förvarat i löftets källa. Löftet är bönens kraft. Vi går till Gud och säger till honom: “Gör som du har sagt. O, Herre, här är ditt ord, vi ber dig, uppfyll det”. Sålunda är löftet bågen, med vilken vi avskjuter bönens pilar. Jag tycker om att i nödens tid finna ett löfte som noga passar för mitt behov, och då lägger jag mitt finger på det och säger: “Herre, detta är ditt ord, jag ber dig bevisa att det är så genom att uppfylla det åt mig. Jag tror att det är din egen skrift och jag ber dig att bekräfta den för min tro.” Jag tror på den bokstavliga inspirationen, och i ödmjukhet ser jag till Herren efter bokstavlig uppfyllelse av varje ord som han låtit nedskriva. Jag finner min lust att hålla fram för Herren just de ord, som han har begagnat och väntar att han ska göra så som han har sagt, eftersom han har sagt det. Det är en stor sak att bli driven till bön av nödtvång, men det är ännu bättre att bli dragen därtill genom den förhoppning som löftet uppväcker.

Skulle vi alls be om inte Herren själv skaffade oss orsaker därtill och på så vis uppmuntrade oss med sina nådefulla löften om svar? Som det nu är blir vi genom försynens ordning prövade och då prövar vi löftena; vi förs till andlig hunger och närs vi av ordet som utgår från Guds mun. Genom den ordning efter vilken Herren leder sina utvalda hålls vi i ständigt umgänge med honom och tillåts inte glömma vår himmelske Fader. Ofta står vi inför nådens tron och prisar Gud för uppfyllda löften och framlägger nya löften på vilka vi förlitar oss. Vi gör oräkneliga besök i den allsmäktiges boning medan det finns ett löfte att framlägga och en Gud som väntar att vara oss nådig. Är inte detta en nådeordning för vilken vi bör vara tacksamma? Bör vi inte prisa Herren för att han inte utgjuter över oss välsignelsens strömmar, utan att han först lovat oss dem? Och han förskönar värdet av sina gåvor genom att göra dem till ämnen för sina löften och till föremål för vår tro.

- Spurgeon, Enligt löftet

På ett ställe vi brukar köra förbi i Atlanta när vi är där på besök så finns det en stor, stor byggnad vid vägen. Eller det är, rättare sagt, flera byggnader. En av dessa är väldigt annorlunda utformad. Hela byggnaden har små gluggar och först tänker man, vad är detta? Sedan förstår man att det inte kan vara annat än ett fängelse. Området är också omgärdat av höga stängsel. Men i närhet så finns det också en helikopterplattform på ett av taken. Man kan tänka sig att dessa två saker, helikoptern och fängelset, är varandras motsatser. En representerar friheten och den andra ofriheten. Det som var intressant i somras när vi passerade denna byggnad var att vissa av oss la först märke till fängelset, medan någon viss annan medlem i vår familj först såg helikoptern. Vi människor har en tendens att först se helikoptrar och inte fängelser. Dvs. när vi ser på världen så tänker vi att vi och andra är fria, men faktum är att många sitter i fängelse.

Så var det med oss också, även om vi inte såg vårt fängelse och inte kände oss fängslade. Men nu är allt detta blott ett minne. Det är inte sant längre. Vi är återvunna av Gud. Och texten säger att det är på grund av Guds rika nåd, eller nåd i enlighet med den rikedom som Gud äger. Otroligt. Tänk hur rik Gud är! Och den rikedomen har han öst från vad gäller oss. Han har dränkt oss i sin rika nåd. Och en sista sak: han gjorde det med all vishet och insikt, dvs. när Gud skulle återlösa oss så använda hans sin vishet och insikt. I Guds vishet vet han mer om min synd och mitt eländiga tillstånd och ändå väljer han att återlösa mig. Han är också vis nog att veta att det enda sättet att rädda mig är genom att sända sin enfödde son till döden istället för mig.

 

 Sonens uppdrag [25:58m]: Play Now | Play in Popup | Download

Har ni haft vissa perioder i ert liv när ni oroade er extra mycket inför framtiden? Osäkerhet inför vad som ska ske eller vad vi ska få gå igenom eller hur någonting skall utfalla är ett stort tema i Bibeln. Man kan säga att oro är motsatsen till förtröstan. Oro är på något sätt misstro. Och misstro är inte tro. Vi kan oroa oss för så mycket i det här livet. Vi oroar för vad andra tänker när de tittar på oss. Är inte det otroligt? Vi oroar oss för hur det ska gå för oss finansiellt, socialt, politiskt. Vi funderar på världsmarknaden, svininfluensan, miljön, hygien, samhällsfrågor.

Det första Paulus påpekar är speciellt berömvärt hos vår Gud är hans förmåga att styrka oss. Han är förmögen, han är skicklig, han är duglig, han har kapaciteten att skänka styrka till sitt folk. I det här sammanhanget handlar det om att stötta och hålla uppe. Han är stöttepelaren i vårt liv. Utan honom skulle vi falla ihop. Den styrka som Herren har förmågan att ge är densamma som Paulus talar om i 1 Tess. 3 när han säger att Gud förmår styrka våra hjärtan så att vi är oförvitliga och heliga inför Gud. Det handlar alltså om en styrka som Gud skänker oss, så att vi inte avfaller och förnekar honom.

 

 Guds förmåga och vishet [25:45m]: Play Now | Play in Popup | Download

När vi hejar på våra barn i till exempel ett sportevenemang kan det ibland vara uppseendeveckande och lite störande för andra som tittar på. Det beror lite på hur uttrycksfulla vi är.

Idag ser vi hur vår Fader hejar på oss alla som är hans barn. Men det går hett till. Han trampar vissa på tårna i sättet han gör det på. Det är inte meningen, men vissa förstår inte hejaropen. Kom ihåg att Efesierbrevet 1 är skrivet till kristna och inte någon annan. Det handlar om dem som tror på Jesus. Kristna bör inte bli upprörda på det som står här, men jag kan förstå att de som inte tillhör familjen tar illa upp av saker som vår Far säger.

Ibland känns kampen i det kristna livet för svår för oss och vi undrar om vår Far fortfarande hejar på oss. Jag ser det inte just nu. Jag hör inte hans röst just nu. Är de sant att han backar upp mig eller har han gett upp i mitt fall? Här ger Paulus oss en rad hejarop från vår Fader.

Det finns så oerhört mycket att skämmas för. Jag kan tänka på en mängd saker till och med under barndomen som jag idag skulle skämmas för om det blev offentligt. Ibland gjorde man dumma saker och ibland rent ut sagt elaka saker mot andra. Ni har säkert också sådana minnen. Inte att ni hela tiden var förskräckliga, men någonting har säkert skett som ni nu känner skam för. Sådant beteende är oundvikligt. Alla bär på det. Sådana saker är en del av vår skam. Därför är vi värda klander. Men inte om vi tror, inte om vi förenas med Jesus, då har vårt skuldebrev, alla anklagelserna spikats fast på korset. Våra elakheter fanns nedskrivna på papper men i Jesus har det kastats på elden och finns inte längre kvar. Så härligt är det att vara kristen.

Två ord används av Paulus för att understryka precis hur intensiv och långvarig Guds kärlek är: utvälja och förutbestämma. Från “utvälja” får vi ordet utkorelse eller nådaval, vilket har att göra med Guds val av oss. Och från “förutbestämma” får vi ordet predestination, att i förväg bestämma destinationen. Dessa koncept har historiskt producerat en enorm debatt kristna emellan. Men ett är säkert och det är att alla bibeltroende kristna måste tro på utkorelsen eftersom Bibeln talar om det. Frågan är vad man säger att dessa saker betyder. I vilken bemärkelse är vi utkorade och förutbestämda?

Det bästa sättet att tackla ämnet är att poängtera syftet med utkorelsen. Varför har Gud utvalt oss? Jo, så att vi skulle bli kallade heliga och fläckfria. Och vad har han förutbestämt oss till? Jo, att tas upp som barn. Och det yttersta syftet för allt detta är att den härliga nåd som han har skänkt oss i den Älskade skulle prisas. Det är alltså ett härligt ämne. Det är ett bevis på Faderns nåd och kärlek. Missa inte att det var i kärlek som han förutbestämde att vi skulle tas upp som barn. Det handlar alltså om Guds stora kärlek. Och Guds kärlek är sannerligen stor eftersom han fritt skänkt oss härlig nåd i Jesus.

 

 Efesierbrevet 1:3-6 [25:45m]: Play Now | Play in Popup | Download

Inledning
Har ni reflekterat på att det medium (sätt) vi använder för att kommunicera har en inverkan (och ibland en åverkan) på budskapet vi för fram? Tänk att ni har varit på stan och shoppat nya byxor och i affären stötte ni på en barndomsvän som ni talade länge med. Tänk på hur många olika sätt man kan berätta denna händelse för andra. Ni kan ringa, muntligen berätta, sms:a, skriva e-post, spela in en videofilm, chatta, skriva brev, skriva ett inlägg på Facebook, osv. Men är alla de sätten likvärdiga? Givetvis inte. Man säger inte en sak på samma sätt när man sms:ar som när man talar. En videoinspelning är inte samma sak som ett brev. Budskapet förändras eller formas av det medium vi använder för att kommunicera.

Varför säger jag detta då? Jo, för Paulus skriver brev eller korta böcker. Han chattade inte. Han hade tänkt igenom vad han ville skriva innan hans skrev det. Det gör man inte ofta nuförtiden. När vi sms:ar så har vi inte en inledning som ger läsaren en försmak av vad som komma skall. Det har Paulus. Han har inledning, huvuddel och avslutning. Han har planerat ordningen och uppdelningen.

Så det han säger här i denna korta inledning är teman som han återvänder till och utvecklar i brevet. Han ger oss en försmak av vad han senare vill tala om. Innan jag visar er dessa teman så vill jag att vi ser det uppenbara. Det är Paulus som skriver, det säger han själv. Han presenterar sig för oss. Men det viktiga med det är inte vad han heter utan vad han säger om sig själv: “Genom Guds vilja Kristi Jesu apostel.” Det är viktigt. Så här säger han i Galaterbrevet: “apostel, utsänd, inte av människor eller genom någon människa utan av Jesus Kristus och Gud, Fadern, som har uppväckt honom från de döda.”

Paulus skryter inte, han spelar inte maktspel, han försöker inte förhäva sig - “nu är det bäst du lyssnar på mig för jag är så viktig”. Nej, han beskriver verkliga förhållanden, han ljuger inte. En apostel har ett alldeles speciellt ämbete och är kallad till det på ett alldeles speciellt sätt. Han inte själv tagit sig an denna position. Ingen människa har valt honom. Detta skiljer sig markant från den demokratiska processen då vi väljer äldste eller diakoner. Han valdes direkt av Gud, inte indirekt. Jesus, efter sin död och uppståndelse, visade sig för honom och gav honom på ett direkt sätt apostlaämbetet. Och det är viktigt för oss idag. Pga. detta ämbete

Kan vi lita på vad Paulus skriver.
Bär brevet Guds auktoritet.
Är brevet Guds omedelbara ord till oss.
Är brevet för vårt bästa.

Nu till förordet. Vi ser här fyra saker som beskriver den kristnes verklighet. En kristen är helig, bor i världen, tror, är i Jesus.

1. En kristen är helig
För det första ser vi i texten att Paulus kallar dem han skriver till för heliga. Han skriver till helgonen i Efesus. Men vad är helighet? Jo, det har att göra med renhet, ljus och avskildhet. Det som är rent och vitt är utan smuts och befläckelse. Sån är Gud. Han är ren och vit och oskyldig och saknar helt och hållet synd. Vår helige Gud är också ljuset själv. Det talas i Bibeln om att ingen kan se Gud och att det finns en strålglans som omger honom. Det är ett intensivt ljus som flödar från den helige. Sedan har helighet också att göra med avskildhet. Gud står i en annan kategori än allt annat.

Gud är helig, det kan jag förstå, men hur kan du och jag betecknas så? Är det inte konstigt att Paulus kan säga så om dem han skriver till? Visst, Paulus hade varit där under sin 2:a missionsresa, men brevet han skriver är väldigt opersonligt, inte som Romarbrevet där det finns en mängd personliga hälsningar, så detta tyder på att Paulus inte träffat dem han skriver till. Förunderligt. Hur kan han säga att dessa personer är rena och skiner som Gud? Hur kan jag och du tänka så om oss själva? Jo, för att Guds ord säger så om oss. Annars skulle vi aldrig kunna drömma om en så fantastisk sak.

Redan nästa vecka återkommer Paulus till detta ämne när han i vers 4 skriver:” liksom han innan världens grund blev lagd har utvalt oss i honom för att vi skulle vara heliga och fläckfria inför honom.” Guds predestination, hans utväljande, har ett bestämt syfte och det är att vi ska vara heliga och fläckfria. Vi lär oss alltså i Bibeln att Gud innan det fanns himmel eller jord bestämde att vi skulle få ta del av denna helighet och därför bli räknade som fläckfria, utan någon moralisk defekt.
I kapitel fem så återkommer han till detta ämne när han talar om mäns och kvinnors roller, “25 Ni män, älska era hustrur, så som Kristus har älskat församlingen och offrat sig för den, 26 för att helga den, sedan han renat den genom vattnets bad, i kraft av ordet. 27 Ty han ville ställa fram församlingen inför sig i härlighet, utan fläck eller skrynkla eller något annat sådant. Helig och fullkomlig skulle den vara.”
Vår helighet kommer tydligt från Jesu offerdöd på korset.

2. En kristen bor i världen
För det andra säger Paulus att de han skriver till bor i Efesus. De bor i världen. Detta är viktigt att förstå. Vi är helig pga. Guds nåd, men vi bor inte i en helig värld. Detta påminner oss om att vi har ett dubbelt medborgarskap. Vår helighet i Jesus säger oss att vi egentligen borde vara i himlen. Vi hör hemma där. Men det är ett faktum som vi inte kan betvivla att vi bor i denna värld. Och den är inte helig. Det här är väldigt viktigt för oss att förstå som kristna. Vi blir alla lätt förvirrade och modlösa eftersom vi stöter på så många motgångar och problem. Det är just det heliga som skär sig med den trasiga värld vi lever i. Och mycket av vår sorg och våra problem, våra egna och andras misslyckanden har att göra med att världen vi lever i inte fungerar som den ska.

Det här är viktigt för oss att förstå för om vi inte ser att kombinationen av vår heliga ställning i Jesus och den bristfälliga världen skapar problem så blir vi förvirrade. Mycket av vår förvirring uppstår i den här kontrasten. Är det inte så? Om du nu är helig och älskad av Gud varför går det så dåligt för dig? Varför känns det då bitvis som du måste kämpa med allt i din tillvaro? Ungarna är jobbiga, din fru är jobbig och till och med du själv är jobbig. Den enda flykten från detta är att sysselsätta sig med någonting annat och tränga bort problemen eller så bemästra konsten att tömma huvudet på alla tankar för att nå ett tillstånd av Nirvana. Eller så kan du lära känna Gud bättre och låta honom förklara din situation för dig.

Paulus skriver till dem i Efesus. De bodde i en storstad, den tredje eller fjärde största staden i romarriket. Efesus hade ungefär en kvarts million invånare och var huvudstaden i Asien. Staden låg i nuvarande Turkiet. I den här staden fanns allt man kunde önska sig. Alla nöjen, all underhållning, alla önskningar kunde uppfyllas här. Stan är mest känd för Artemis tempel. Artemis var en gudinna man tillbad under denna tid. Hon var inledningsvis fruktsamhetsgudinna, men kom mer och mer att stå för den mänskliga sexualiteten. Så när Paulus skriver kan det ha funnits upp till 1000 tempelprostituerade.
Men eftersom brevet är opersonligt och möjligtvis var ett så kallat rundbrev så får man känslan av att Paulus inte alltid riktar vad han skriver till specifika problem i Efesus. Korintierbreven är annorlunda eftersom Paulus där utgår från specifika problemsituationer. Det innehåller generell undervisning som passar alla.

Hur som helst, Efesus var ett ställe där man kunde ha roligt och det fanns ett stort utbud av underhållning. Dessutom var de kristna en minoritet. Med de i åtanke kan vi förstå kap. 4:17-19
17 I Herrens namn varnar jag er därför: lev inte längre som hedningarna. Deras tankar är tomma, 18 deras förstånd förmörkat. De är främmande för livet i Gud därför att de är okunniga och i sina hjärtan hårda som sten. 19 Utan att skämmas kastar de sig in i utsvävningar och bedriver allt slags orenhet och får aldrig nog.

3. En kristen tror
Vi ser också i texten att den som är kristen tror. Vi läser, “de heliga som bor i Efesus och som tror på Kristus Jesus”. Och vad är kopplingen till vad vi talat om hittills? Jo, eftersom vi kallas heliga med anledning av Jesu korsdöd, men bor i världen så måste vi tro. Ordet för tro här betyder egentligen trofast. De heliga som bor i Efesus och som är trofasta i Kristus Jesus. Trofast här kan betyda flera saker men det har absolut med förtröstan att göra, dvs. det som ger oss Jesu rättfärdighet och syndernas förlåtelse. Den här tron har tre delar. Den tror på ett specifikt innehåll, dvs. att Jesus är den han säger sig vara och att man måste tro på honom för att få det eviga livet. Tron har också en känslomässig aspekt, dvs. vi tycker om idén att få vara ett Guds barn. Och för det tredje har tron att göra med ett viljemässigt avgörande. Vi måste binda oss till Kristus och säga ja till honom. Genom tron blir vi frälsta, som Paulus säger i kap. 2:
8 Ty av nåden är ni frälsta genom tron, inte av er själva, Guds gåva är det, 9 inte på grund av gärningar, för att ingen skall berömma sig.

Jag ser fram emot den söndag när vi får titta närmare på hela detta stycke. Paulus gör det övertydligt att frälsningen inte har med våra prestationer att göra. Det är nåd från början till slut. Det är Guds gåva. Det är inte av oss själva. Inte på grund av gärningar. Han vill verkligen att vi inte ska missa detta. Och ändå missar många det. Kristna tappar ibland tydligheten angående frälsning av nåd allena, genom tro allena på Kristus allena. Men den kristna tron, den kristna kyrkan, står och faller med just denna lära. Det är absolut centralt.

4. En kristen är i Jesus
Den sista saken Paulus tar upp här är ett av hans favoritämnen och det är att vara i Kristus, alltså att vara förenad med honom. Och detta är också relaterat till vår beskrivning av den kristne. Tron förenar oss med Jesus och därför är vi heliga fastän vi bor i världen. När vi genom tron blir ett med Jesus då blir också Jesu rättfärdighet vår.

I vers 3-23 hänvisar Paulus 9 gånger till denna lära och i alla sina brev sammantaget 164 gånger. Det är otroligt viktigt. I vår förening med Jesus blir vad som är sant för honom också sant för oss. Därför kan Paulus säga det ofattbara, nämligen att Gud har satt oss med Jesus i den himmelska världen. Bibeln undervisar detta på olika sätt. I kapitel fem liknas det vid föreningen av man och kvinna i äktenskapet. Jesus använder bilden av vinstocken och grenarna.

Som vi kommer att se i kapitel två är vår situation utan Kristus extremt dålig, men i Kristus är vår situation extremt god. Och allt förklaras av denna fras “i Kristus”. Tidigare sa jag att det är tron som förenar oss med Jesus och det är sant. Men vi behöver också trons ögon varje dag för att se detta. För vår förening med Jesus är inte synlig för vårt yttre öga. Men trons öga litar på Guds ord .

Avslutning
Vad kan styrka oss till att kunna vara trofasta i den värld och det samhälle vi lever i? Hur kan vi klara av spänningen av att leva i Tranås och i Kristus? Ja, det första steget är att greppa vem vi är inför Gud och det är precis vad Paulus inleder sitt brev med. Han spendera den första hälften av brevet med att tala om lära för att sedan ta itu med det liv vi ska leva som ett resultat av läran. Annorlunda uttryckt: han inleder med att befästa vår ställning och vår välsignelse i Jesus och först sedan berättar han hur vi ska lyda Gud.

Lära om vem vi är genom tron på Jesus är grunden till allt vi gör. Och det ger oss också en tolkningsnyckel till våra skiftande erfarenheter. Om vi skall leva ett stabilt och moget liv i Jesus så måste vi förstå att en kristen är helig, bor i världen, tror, är i Jesus.