01 Apostoliska trosbekännelsen: Tro
dbergmark | 25 Mars 2009 | 09:53Text: Apostlagärningarna 17:1-14
Vad tror vi om världen? Hur ser vi på världen? Och en fråga som principiellt är ännu viktigare: Varför tror vi så om världen? Vad är det som leder oss till att dra sådana slutsatser? Enkelt uttryckt: Varför tror du som du tror? Och kristna har alltid svarat: eftersom Gud har berättat att vi ska tro och tänka så i sitt ord. I Bibeln. Det är Gud som berättar hur verkligheten är beskaffad och vem han är och vem vi är. Därför så brukar man säga att vi genom vår tro söker förståelse.
Vi måste ställa en ännu mer grundläggande fråga och det är: är den kristna tron sann? Överensstämmer den med fakta? Är den bara fantasi eller bara en krycka för att klara av den tuffa verkligheten? Är kristen tro bara ett av många tänkesätt eller är den harmonisk med verkligheten?
Här är några sätt att pröva om kristen tro håller måttet:
1. Är den konsekvent med sig själv? Är den sammanhängande eller motsägelsefull?
2. Är den tillräcklig för att klara av krissituationer, såsom döden och den spänning vi lever med när tänker på hur vi är och hur vi borde vara.
3. Bär den god frukt? Vad för slags personer, vad för slags gemenskaper producerar tron?
4. Är den universell? Dvs. finns alla slags personer, från alla slags platser och tider representerade inom tron?
5. Finns den representerad i en gemenskap på en plats? Alltså, är det många på ett ställe som tror samma sak eller är de alla utspridda och avskurna från varandra. Det är mycket mer trovärdigt om en grupp bejakar samma sak än om det endast rör sig om individer här och där.
6. Fungerar den harmoniskt med omvärlden? Hjälper den kristna tron oss att förstå verkligheten? För det är ju vad vi påstår: Den kristna tron gör mer rättvisa åt verkligheten, bättre förklarar människors liv och vår historia och bättre belyser vår erfarenhet som människor än något annan tro.
Texten berättar i vers 11 att “Judarna där var mer öppna än de i Tessalonika. De tog emot ordet med all villighet och forskade dagligen i Skrifterna för att se om det kunde förhålla sig så.” På ena stället blir man arg när Paulus predikar och på nästa ställe blir man glad. Det är samma budskap men två helt skilda reaktioner. Men vad är skillnaden? Ja, det här är en text som skulle kunna misstolkas.
Det står nämligen att Judarna i Berea var ädlare till sinnet än de i Tessalonika och att det är därför som de tar emot ordet med all villighet. Man skulle alltså kunna tolka texten så att det allra bästa och ädlaste människor är de som är positivt inställda till Jesus. Men intressant nog så säger Paulus själv att det inte är så. Samma ord används på ett annat ställe, i 1 Kor. 1:26, “Bröder, se på er egen kallelse. Inte många av er var visa om man ser till det yttre, inte många var mäktiga, inte många av förnäm [eller ädel] släkt.” Nej, öppningen till Jesus som fanns hos dessa berodde inte på utbildning, uppfostran, goda genetiska anlag, vishet, kunskap eller någonting annat mänskligt. Det som skiljer människor åt är nåden. Det är Guds nåderika närvaro som gör att en människa öppnar upp sig för Jesus.
