Nya Stoeryds kyrka

Gud har gett oss stora och härliga och fantastiska löften. De går långt över vårt förstånd, alltså vad vi skulle ha kunna klurat ut på egen hand. Det är därför som vi samlas till gudstjänst; för att fördjupa oss i löftenas betydelse och uppfyllelse. Och vi behöver påminnas om att Guds löften är fasta som klippan eftersom det är just Gud som ger dem till oss. Ett löftes värde beror på den som ger löftet. Om en lögnare lovar oss någonting så är det mindre värt än om någon hederlig och pålitlig människa lovar oss någonting. Guds löften är värdefulla för det är just den evige och oföränderlige Guden som ger dem. Det är han som lovar oss räddning och förlåtelse och evigt liv och himmelsk glädje. Dessa saker tillhör alla dem som tror på Jesus Kristus.

Men dessa löften tillhör oss ännu inte i fullt mått, då vore de inte löften längre utan verklighet. Vår uppgift är att genom löftena, genom Jesus Kristus, låta oss bli bortförda från de saker som syns, framåt och uppåt mot de andliga och osynliga tingen. Så säger Spurgeon. Han säger vidare, “Den människa som lever på Guds löfte har höjt sig till en helt annan luftkrets än den som trycker oss i dessa låga dalar här i livet. ‘Det är bättre’, heter det, ‘att förtrösta på Herren än att sätta sin lit till människor. Det är bättre att förtrösta på herren än att sätta vårt hopp till furstar’. Och så är det i sanning, ty det är mer andligt, mer ädelt, mer gudomligt. Vi behöver höjas till denna höga förtröstan genom gudomlig kraft, för vår själ är av naturen dragen till det jordiska… O, det är saligt för ett Guds barn att utbyta de timliga tingens lösa sand mor de eviga tingens fasta klippa, genom att vandra enligt löftet.”

“Som gulan i ägget, helt skyddade från allt ont. Den uppväxten vill nutidens föräldrar ge sina barn, menar den danske psykologen Bent Hougaard. Curlingföräldrar kallar han oss, (över-)engagerade vuxna som vill göra livet perfekt för våra avkommor - vi lämnar och hämtar och skjutsar och fixar problemen och shoppar leksaker i det oändliga - samtidigt som vi lider av dåligt samvete av att inte räcka till. Men för lite motstånd är inte nyttigt.”

Och man kan väl lägga till att det inte bara gäller barnen; vi vuxna vill också ha vår bana sopad åt oss. Vem vill inte det? Vi vill gärna ha ett bekvämare liv. Är det inte t ex så att vi allmänt är konflikträdda och vill undvika obekväma, jobbiga situationer? Det finns personer som har relaterat denna kulturella egenhet till förändringen av Herrens bön från “Inled oss icke i frestelse” till “utsätt oss inte för prövning”, inte som den enda förklaringen, men en av många. Frestelser har ersatts av prövning. Detta tycker jag är väldigt intressant. För visst är det underligt att kristna i Sverige har slutat be om hjälp inför frestelse och istället börjat be om att få undvika prövning? Att pröva en sak är inte dåligt. syftet med att pröva någonting att utsätta det, kanske ett material eller en produkt, för ogynnsamma förhållanden för att fastställa hållbarhet, livslängd, kvalitet. Är det så att vi nu ber om att få slippa bli utmanade och fostrade av Gud?

 

 081012 Matteus 6:13 D Bergmark [24:55m]: Play Now | Play in Popup | Download

Rosenius säger på ett ställe att Gud ofta döljer sig för sina barn. Han döljer sig för att sedan kunna visa sig på ett speciellt sätt. Och då kommer han med tröst:

“Ja, så handlar Herren med dem han älskar. Om vi ändå kunde lära oss detta. Han älskar innerligt men i hemlighet. Han leder de sina underligt med nåderikt. Han döljer sig ofta men är alltid trofast.”

Herren är större och mäktigare än vi tror. Och det är vårt hopp. Det är vårt hopp att han kan möta oss i alla omständigheter. Det är vårt hopp att han kan göra det omöjliga med oss, dvs. frälsa oss från synden. Det är vårt hopp att hans mystiska vägar med oss leder till härligheten. När han bedrövar oss, så förbarmar han sig i nästa sekund över oss.

Klag. 3:31 Ty Herren förkastar inte för evigt.
32 Om han än bedrövar, förbarmar han sig efter sin stora nåd.
33 Ty det är inte av hjärtat han plågar eller bedrövar människors barn.
37 Vem talade och det blev så, utan att Herren hade befallt det?
38 Kommer inte från den Högstes mun både ont och gott?

F. 104. Vad ber vi i den fjärde vädjan?

S. I den fjärde vädjan (nämligen: “Ge oss idag det bröd vi behöver”) ber vi, att vi av Guds fria gåva må erhålla en lämplig del av det här livets goda ting, och åtnjuta hans välsignelse med dem.

 

 Matteus 6:11 Predikan D Leander [28:20m]: Play Now | Play in Popup | Download

Title: David Bergmark predikar
Location: Nya Stoeryds kyrka
Start Time: 17:00
Date: 2008-10-26F.

106. Vad ber vi i den sjätte vädjan?

S. I den sjätte vädjan (nämligen: “Utsätt oss inte för frestelse, utan rädda oss från det onda”) ber vi, att Gud antingen ville bevara oss från att frestas till synd, eller stötta och befria oss när vi frestas.

Utdrag ur predikan:

Det är alltså underförstått att vi har en skuld. Bibeln använder sig av olika bilder för att beskriva vad den kallar synd. Synd är inte ett beklagligt misstag, utan i grund och botten olydnad; en överträdelse av Guds lag. Men i den här versen används bilden av en skuld. Det är en alldaglig bild som vi alla kan förstå. Vårt konto står på minus eftersom vi har belånat vår relation med Gud. Vi har dragit på oss en skuld.

Att bli förlåten innebär att Gud lyfter bort vår orättfärdighet. Det är en metafor som Skriften använder: vi bär på en tung börda och den måste lossas från vår rygg. Synden tynger ned oss så att vi aldrig riktigt kan bli fria och glada. När Gud kommer till oss i nåd så lyfter han av bördan och lägger den på Jesus. Jesus bär den åt oss.Men vissa kristna säger, “jag känner mig inte förlåten”. Det är en helt naturlig reaktion då vi känner vår egen brist. Vi möter inte ens vår egen standard för hur vi tycker att vi skall leva vårt liv. Förklaringen till detta är att vi både är syndare och rättfärdiga. Vi är förlåtna syndare. Det leder endast till sorg att söka tröst i oss själva. Lyft ditt öga till Gud så att du kan se på dig själv genom Guds ögon. Han tänker att du är förlåten. Lita på det ordet.

Andra känner att de misslyckas med allt i sitt liv. Eller så har de fallit för en frestelse och gjort någonting ont utöver det vanliga. De tänker att deras synder är så många till antalet eller att de begått en särskilt svår synd. Kom då ihåg att Guds nåd alltid är större än din synd. Det kan aldrig finnas mer synd i dig än det finns nåd hos Gud. Om Gud är för oss, vem kan då vara emot oss?

 

 081012 Matteus 6:12 D Bergmark [30:24m]: Play Now | Play in Popup | Download

F. 105. Vad ber vi i den femte vädjan?

S. I den femte vädjan (nämligen: “Förlåt oss våra skulder, liksom vi har förlåtit dem som står i skuld till oss”^a) ber vi att Gud, för Kristi skull, ville fritt förlåta oss alla våra synder;^b vilket vi är desto mer uppmuntrade att begära, eftersom vi genom hans nåd av hjärtat är förmögna att förlåta andra.^c

^a Matt. 6:12. ^b Ps. 51:3, 4, 9, 11; Dan. 9:17-19. ^c Luk. 11:4; Matt. 18:35.

För att förstå att det är Gud som leder oss både genom glada och svåra dagar måste vi använda oss av ett gammalmodigt ord: Guds försyn. Guds försyn är hans styrelse av allting som sker i världen. Hur långt sträcker sig Gud försyn, dvs. hans vilja för vad som sker i världen? Jo, till allting. Det finns ingenting i denna värld som är utanför Guds försyn. Det är Gud som förser världen med allting. Han står bakom världens skeenden. Man kan läsa mycket om detta i Bibeln. Gud sänder både regn och solsken. Det är han som står bakom naturkatastrofer, gynnsamma förhållanden, djurens rörelser i skogen, människors levnadsvillkor, regeringars beslut; från det stora till det lilla. Jag kan citera många bibeltexter som visar detta men jag nöjer mig med en. När Paulus predikade inför Atenarna i Apostlagärningarna 17 visade han just denna sanning:

”Gud är den som har skapat världen och allt som är i den. Han som är Herre över himmel och jord bor inte i tempel som är gjorda av människohand. 25 Inte heller låter han betjäna sig av människohänder som om han behövde något, han som åt alla ger liv och anda och allt. 26 Och han har av en enda människa skapat alla människor och folk, för att de skall bo över hela jorden. Han har fastställt bestämda tider och utstakat de gränser inom vilka de skall bo, 27 för att de skall söka Gud, om de möjligen skulle kunna treva sig fram till honom och finna honom, fastän han inte är långt borta från någon enda av oss. 28 Ty i honom är det vi lever, rör oss och är till”

Är det verkligen möjligt att vara förnöjd när vi befinner oss mitt inne i stormen? Vår båt håller på att kantra, vattnet flödar in, vi fryser och fruktar för vårt liv. Hur skall jag kunna vara tacksam för detta?

Det är en jättebra fråga. Den är otroligt relevant. Jag skulle kortfattat vilja besvara frågeställningen så här: Syftet med stormen är inte att dränka dig utan att driva dig till hamnen där du kan finna säkerhet. Vi skulle definitivt vara tacksamma, kanske inte mitt i faran, men efteråt, om vi av en stark vind drevs till den säkra hamnen. Det känns inte tryggt när det stormar, utan vi känner oss hjälplösa, men Guds syfte är att vi skall nå målet.

Att känna sig hjälplös och kraftlös är inget hot mot den kristne. Faktiskt så är det en vital del av det kristna livet. Saliga är de som är fattiga i Anden. Vårt behov leder till Kristus. Känslan av hjälplöshet är grogrunden för nåden. Hjälplösheten är vad som får förtröstans blomma att spira.

 

 081005 Matteus 6:10b D Bergmark [25:48m]: Play Now | Play in Popup | Download

Om Gud berättade att han snart skulle göra mig så lycklig som jag möjligtvis kunde vara i den här världen, men därefter sa att han skulle börja med att handikappa mig i en arm och sedan skulle ta bort mina vanliga källor till förnöjelse, så skulle jag tycka att det var ett märkligt sätt att gå till väga. Men hur visas inte hans visdom även i detta! Om du såg en man instängd i ett rum som avgudade ett ljus och gladde sig åt dess sken, och du ville ge honom sann lycka, så skulle du börja med att blåsa ut ljuset och sedan öppna fönsterluckorna för att släppa in himlens sken.

- Samuel Rutherford

Det finns ingen ljuvligare gemenskap med Kristus än då vi kommer till honom med våra plågor och sår.

- Samuel Rutherford.

Rutherford’s Letters (Joshua Redivivus)